Pepparkaka, Tintin i Kongo, Lilla Hjärtat å Disney

För det första vill jag bara deklarera att jag är så fruktansvärt less på den debatt som pågår så egentligen borde jag bara hålla käften. Men det kan jag inte.

När första stormen drog igång angående Tintin i Kongo hakade jag på spåret; "vad spelar det för roll?" "jag har alltid gillat Tintin i Kongo" "det är bara en serie" osv osv.

Jag hade samma ingång i pepparkake-debatten; "Jag var minsann pepparkaka på dagis och jag är ju de facto B R U N!" "Vad spelar det för roll?"

Sen slog det mig. Varför det inte spelar någon roll för mig, personligen. Jag identifierar mig inte med kongoleserna i Tintin, inte heller med lilla Hjärtat eller den svarta dockan i Disney. Jag identifierar mig inte med dem trots min "annorlunda hudfärg" (som en blåst administratör på jobbet beskrev mig som - arrggggggghhhh S A T A N vad arg jag blev!) trots att säkert många andra identifierar mig med kongoleser och lilla Hjärtan och svarta dockor i Disney.

När jag har skrivit klart det här ska jag släppa hela saken, jag ska räkna till 10 och jag ska tänka att, "det går int' å förklar' för den som int' begrip" när jag ser nästa "nära vän" på FB som "lajkar" "svenskars rätt till svarta dockor, stereotypa kongoleser, Lilla Hjärtan och pepparkakor".

Avslutningsvis vill jag länka till ett av de bästa inläggen jag läst angående detta; http://carnebro.se/blogg/internet/tintin-pepparkaksgate-och-disney-rena-tomteverkstan/

Läs och tänk efter. Kanske är det inte så jävla viktigt med en svart docka på julafton ändå...?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt sämsta köp 2010

När Ellen var bäbis hade vi den stora förmånen att få låna inte mindre än 2 stycken bärselar från Babybjörn. Dessvärre blev bärsäsongen kort då dottern vägde stadiga 9 kilo vid fem månaders ålder. Selarna skavde och gjorde ont och jag önskade att jag hade investerat i en bärsjal istället men eftersom det var så kort tid kvar att bära kändes det som en onödig utgift. Jag bestämde mig dock för att OM det blir fler barn då ska jag minsann köpa sjal! Jajjelemensan!!! Vilket jag också gjorde. SUCK! Jag investerade i en Tri Cotti variant vilken inte behöver knytas eftersom jag har noll tålamod och vill att saker å ting ska gå undan. Åsså knölade jag in nyfödde Morris på nå't sätt - hur vette gudarna och där inne låg han och svettades och höll på att gå åt men visst, jag kunde ju bära honom på det viset i säkert tio minuter. Ungefär så här mysigt hade vi det säkert 3-4 gånger... Det fungerade inget vidare och jag fick krypa till korset och ringa kompis ( http://carolund.blogspot.com ) o...

Läs mer

Kramp

Vill skriva en massa roliga, vitsiga och smarta inlägg men har fått kramp. Kanske borde göra en Per Hagman å jobba lite bar på nån västkust? Fast det är lite off-season för det - åtminstone i Sverige å dessutom har jag gjort mitt inom restaurangvärlden. Fast inte som nyttjare - bör tilläggas. Fast jo, det har jag nog också. Gjort mitt som nyttjare, för en ganska lång tid framöver. Nu ska jag bli fit eller fitt? På svenska borde det bli fitt men det känns kanske lite så där. Superfitt, jag ska bli den fittaste (hmm...) 38:aåringen i den här familjen - det borde inte vara ett orimligt mål - eller? Jag börjar med att gå och lägga mig. För en timme sedan. En och en halv för att vara exakt. Hej då. No more sitta å dricka på balkong i Frankrike (omöblerad) å vänta på att ungarna ska somna...

Läs mer

Kalashelg

När vi väntade Ellen och det enligt beräkningar visade sig att hon skulle anlända denna värld i maj, dagen innan min födelsedag för att vara exakt, blev jag farla glad. Vad roligt! Varför det skulle vara så roligt kan jag fråga mig idag - det kvittar ju liksom. Snarare är det väl enklare och roligare om födelsedagarna är något spridda om det nu spelar någon roll. Hur som helst. Ellen är född den 12 maj och jag den 9:e vilket innebär att min födelsedag är ett minne blott. Inte för att det spelar någon roll så - inte mycket att fira numer men ganska komiskt med utgångspunkt i min reaktion gällande beräkningsdatumet... Den här helgen har således gått i kalasandets tecken. Fredagen inleddes med disco för tjejerna i klassen - åtta inbjudna sex kom. Sju stycken sjövilda sjuåringar som levde rullan. Det är svårt att förstå hur mycket sju sjövilda sjuåringar kan låta om man inte upplevt det själv. Puh! Lördagen fortsatte med tårtkalas och gamla dagisgänget inbjudna. Lite annan volym, lit...

Läs mer

Magds

Leta i den här bloggen