Magds

Har sagt till dottern att det blir en glädjens dag den dag hon kan torka sig själv efter nummer 2. Då ska vi fira med tårta. Hon ser fram emot tårtan och längtar också efter den dagen - sött tackar man ju inte nej till, men kontrar inte med att den dagen redan är här... Det är rätt bekvämt att slippa torka sig själv i baken - det tycker man i alla fall vid femårsålder frågan är om man tycker detsamma vid 95? Fast det måste i och för sig vara skönare att någon gör det ordentligt så att man är någorlunda ren än att gå omkring med diverse mellan skinkorna, oavsett ålder. Hmmm... Idag är VÅREN här. Klockan 9.30 stod jag dotter och son och väntade på bussen ner till stan - rekordtidigt för att vara oss! Jag var helnöjd ända tills vi kom till badhusparken och upptäckte att en garvad förälder har med sig HJÄLM, tefat, kaffe och varm choklad. En slarvförälder som undertecknad tar med sig två bananer, en flaska vatten och låter ungen åka med huvudet först i isbanorna. Dottern överlevde men till

Vi ska flytta ur vårt datarum för att Ellen ska få nytt rum och Morris ska få hennes gamla rum. Det innebär att vi måste möblera om i vardagsrummet och stuva in två bokhyllor (egentligen tre) + dator och det var/är inget lätt uppgift...

Trött, tröttare, tröttast. Borde ha åkt hem tidigare från volleyn men det är att likna vid en heroinist som jagar den där första underbara fixen. Fast jag spelar som en kratta och är så trött så att jag nästan ser dubbelt tänker jag att kanske, kanske blir nästa set en nytändning. Borde ha lärt mig för länge sedan att det aldrig blir så. Det är otroligt att jag lyckas hålla mig hel *peppar-peppar* de här sista seten - skaderisken ökar troligen med cirka 110%. Nu sova - morsning å gnatt!

Sist jag hade ett gymkort, typ 2006 då tyckte jag att step up passen var hur enkla som helst, jag tyckte att det var superkul att ta ut mig och svetten sprutade. Idag håller jag bokstavligen på att dö oavsett vilket pass jag går på; bodycombat, core, step up - same, same... Är det åldern eller formen eller både och? Troligen både ock. Tråkigt och väldigt jobbigt. Tänker på deltagarna i Biggest Looser som kan väga 200 kilo mer än mig och ändå kämpa som galningar men blir ändå inte motiverad i stundens hetta då jag sneglar mot klockan och hoppas att det ska vara fem minuter kvar men tänk det är alltid 30! Soffpotatis e skönast...

Igår vann vi en viktig match och vi spelade bra - det var riktigt, riktigt roligt. Det känns så otroligt skönt att få vinna över just det här laget eftersom de har en spelare som är väldigt otrevlig, rent ut sagt. För några år sedan spelade vi träningsmatch mot just det här laget och lyckade bara vinna ett av fem set när vi efteråt tackar för matchen säger den otrevliga spelare; "Fick ni vinna ett set?" med försmädlig röst. Jag förstår inte den inställningen, att trycka ner de som är sämre, att sparka på de som redan ligger. Ju bättre jag blir på en sak, vad som helst, desto ödmjukare (hoppas jag!) blir jag. Det handlar om att bli säkrare och tryggare i sig själv. Om jag vet vad jag kan och behärskar så är jag lugn och trygg i det. Jag vet att jag kan spela volleyboll och jag vet att jag kan sjunga. Sedan har jag massor av svagheter och förbättringsområden inom båda områdena - jag kan inte spela SM i volleyboll och jag är inte speciellt bra på beachvolley. Och jag kan for

Olle och Ellen har åkt till Duved, det var 28 minus där i morse så jag kände inte för att följa med. Jag och Morris hänger i stan istället. Gick en liten promenix innan jag mötte upp med Åsa på bibblan men det var kallare än vad jag trodde, ögonfransarna frös och längs mösskanten. Var inte klädd optimalt precis - blev alldeles för varm. Bibblan är världens bästa ställe, bara hänga där - söka böcker och filmer eller läsa en tidning. Fiket är också helt okej, superbra bröd från Frejas Bakeri men lite för liten meny ur ett lunchperspektiv. När jag och Åsa fikade kom det "ett proffs" (en person som är professionell på att dricka alkohol alternativt ta olika sorters droger) som frågade oss om det var här de överbegåvade (eller sa han överintelligenta?) satt. Innan han gick berättade han att alla i Lagos är arbetslösa och så kastade han en förbannelse över Morris; "Han kommer att bli arbetslös." Tur då att Morris biologiska morfar kommer från Haiti, den där löjliga lil

Idag var Ellen på Djungelhuset med kompis Albin, Albins lillebror Tim och Albins kompis Emil. Det bestämdes över telefonen igår. Ellen och Albin har pratat otroligt länge med varandra i telefon de två senaste dagarna och samtalsämnet är den kommande spökjakt som dessa tu (eller 3? hoppas att Tim får vara med) så småningom ska ut på. Spökjakten innefattar också spökmord vilket ska ske med vattenpistoler och möjligen några vattenballonger. Om detta smider de två alltså högflyende planer - resultat återstår att se. Hur som haver detta samtal gällde Djungelhuset. Till saken hör att Ellen (tydligen!) varit mycket medveten om vårt dåliga pengaflöde denna månad (till följd av en icke begärd föräldrapeng). Under samtalet med Albin hör jag plötsligt Ellen; - JA!!! Jag vill jättegärna följa med på Djungelhuset men tror du att ni kan betala för mig då? - Nej, Ellen, det är lugnt försöker jag ropa mellan skrattsalvorna - vi har pengar, hahahha!!! Inte trodde jag att hon var så medvet

Okej, det är paradoxalt, jag vet det men varför i hela helvete kan jag inte få vara ifred på internet!!! Säg så här; du skickar en vänförfrågan på facebook men blir inte accepterad så då skickar du iväg en förfrågan till och en förfrågan till och en förfrågan till och en förfrågan till och en förfrågan till. Nu ska väl ändå människan acceptera dig som FB-vän!!!? Eller kanske inte. Kanske är det istället som så att "människan" känner ett lätt obehag, vad är det frågan om? Vi känner ju inte varandra egentligen och jag är inte intresserad av dig som person - har jag då inte rätt att välja nej tack? Jag hade precis kommit igång med mitt twittrande, ja, det var faktiskt ganska kul fast jag innerst inne tycker att det är en löjlig företeelse. Men vad jag inte hade tänkt på var att twittrandet och vem som följer är svårt att begränsa. Att låsa sitt konto är en möjlighet men då försvinner liksom hela vitsen med twitter. Naturligtvis dyker denna efterhängsna (?) person upp och

Äntligen kunde Ellen gå till dagis i hela fem timmar och sen blev det helg men okej då, det är ju som det är. Själv drog jag barnvagn till stan och åt lunch på Prästgatan 12 med Caroline alias "Tvillingchock" http://carolund.blogspot.com/. Fy för satan vad kallt det var när jag skulle hem!!! Tog bussen från Domus, busschauffören höll på att köra ifrån mig och en annan mamma med vagn - ganska stressad. Ta re lugnt vettja! Prästgatan 12 är ett av mina favoritställen, så god mat och soppa!!! Men så himla trångt!!! Kommer knappt in och ännu mindre ut med min monsterbreda vagn med monsterbreda däck. När Carolines tvillingar kommer får vi helt enkelt byta ställe annars kommer Prästgatan 12 bara att ha två gäster; moi och Caroline.

Ville inte släppa iväg Ellen till dagis så nu är vi hemma ytterligare en dag - ganska uttråkade båda två. Ska göra slag i saken och titta på "Draktämjaren" och försöka hålla mig vaken... Fast nu kom hon precis och vill inte längre se den - hon vill spela istället. Jag har förresten skapat ett konto på "Matdagboken" för att se vad jag egentligen äter. Har bara reggat en dag so far men trots chokladbollsintag kom jag inte upp i de antal kalorier som jag ska äta per dag. Dessutom ska jag ju äta några till eftersom jag ammar och det tar inte dagboken hänsyn till. Vet med mig att jag äter urusla mellanmål men vet inte riktigt hur jag ska orka ändra på det. Som det är just nu får min kropp för lite energi och det är säkert därför jag är så trött och har stannat i vikten. Ja, ja! Ska i alla fall regga en vecka och sedan försöka hitta lösningen på hur jag ska kunna äta mer och bättre.

Segt. Ellen klagade över huvudvärk när hon vaknade och när jag pratade med dagis och precis sa att det bara är ont i huvudet skrek E; "Jag måste spy!!!" och rusade till lilltoan. Hon hann nästan. Okej, bara att ställa sig in på att vara hemma resten av veckan - dagis kan möjligen vara aktuellt på torsdag. Mycket segt. Jag blir "loco" av att vara inne och hemma men vad göra? Gilla läget.

Idag är det alla hjärtans dag och vad passar då bättre än att berätta för er om min man. Min man heter Olle och han är en av de snällaste, snyggaste och bästaste som man kan vara gift med. Han är så snäll att min svärfar en gång beskrivit honom som korkad; "Olle är så snäll så han är dum". Man skulle ju då kunna misstänka att han är tråkig för vem kan vara så snäll och samtidigt intressant som person? Det kan Olle. Han är både snäll och intressant och snygg - har jag sagt att han är snygg? Och så är han en bra och snäll pappa. Han tappar sällan tålamodet och han leker och hittar på roliga saker och så är han snygg - sa jag det förut? Jag kom precis på att jag alltför sällan skryter över min man, Olle, i princip aldrig, så här kommer nu en dusk härligt och ärligt skryt! Han är superhändig - kan snickra, dra el, fixa med rör, serva cyklarna osv osv. Han ställer alltid upp - har knappt aldrig hört ett nej från hans läppar. Han är trés sportif - en jävel på att åka utför, bra

Hahaha! Visste inte ens att bloggen låg kvar! Nu ska här bloggibloggbloggas - jajjemensan, oj vad här ska skrivas. Just det... hmmm... vad ska jag skriva då...? Jo vi har fått en ny familjemedlem!!! Den 20 juli 2010 föddes vår egen lille Chuck Norris: Tjuck Morris. Morris Olof Johannes Forsavall - taaaadaaaa!!!