Fortsätt till huvudinnehåll

Mitt sämsta köp 2010

När Ellen var bäbis hade vi den stora förmånen att få låna inte mindre än 2 stycken bärselar från Babybjörn. Dessvärre blev bärsäsongen kort då dottern vägde stadiga 9 kilo vid fem månaders ålder. Selarna skavde och gjorde ont och jag önskade att jag hade investerat i en bärsjal istället men eftersom det var så kort tid kvar att bära kändes det som en onödig utgift. Jag bestämde mig dock för att OM det blir fler barn då ska jag minsann köpa sjal! Jajjelemensan!!! Vilket jag också gjorde. SUCK!
Jag investerade i en Tri Cotti variant vilken inte behöver knytas eftersom jag har noll tålamod och vill att saker å ting ska gå undan. Åsså knölade jag in nyfödde Morris på nå't sätt - hur vette gudarna och där inne låg han och svettades och höll på att gå åt men visst, jag kunde ju bära honom på det viset i säkert tio minuter. Ungefär så här mysigt hade vi det säkert 3-4 gånger... Det fungerade inget vidare och jag fick krypa till korset och ringa kompis (http://carolund.blogspot.com) och fråga om jag ännu en gång fick låna deras Babybjörn, vilket jag också fick - tack snälla! Men, skam den som ger sig! Jag tänkte att bara Morris blir lite större så måste det funka med bärsjalen för då kan han ju sitta så här smidigt;

Se! En så lycklig mamma och en så bekväm bäbis!



Och skåda nedan hur det fungerar (inte fungerar!) för oss...
Se så bekvämt bärsjalen ger stöd till bäbis och mamma och detta för bara 700 spänn!
Det bara å köpa som Bengt Frithiofsson skulle ha sagt...

Kommentarer

Anonym sa…
Alltså ursäkta men det ser ju ut som att du måste hålla i honom om han inte ska tippa framåt - eller är det därför du kör med en lätt bakåtlutad stil...?
Magds sa…
Ja, alltså, jag överdriver nog en smula och har kanske inte gett den en riktig chans - även om jag har försökt några gånger. Sjalen funkar inte för oss, kan vara att Morris (numer) är för stor eller sjalen för liten. Jag kan inte sätta på mig den med honom i på ett smidigt sätt och det var ju det som var poängen med inköpet - trodde jag i alla fall. :)
Simson sa…
Det där är ju en mankini.
AAAAH JAG DÖÖÖÖR! HAHAHAHAHAHAHAHA!
Magds sa…
Ja sannerligen! 1 mankini coming up! Hahahaha! :D
Andrea W sa…
Mitt sämsta inköp var ett jäkla stativ (för nätta 500kr) till badbaljan. Tänkte att man skulle slippa böja sig ner till duschgolvet för att hålla i stumpan när hon var riktigt liten.
Stativet användes typ en gång, för det visade sig att baljan hade ingen propp så man var tvungen att tippa hela baljan för att tömma ur vattnet. Inte så smart när det står 1,5 meter upp...splash!!
Godot sa…
Ser ut som du gjort en annan typ av "inlindning" än på bilderna ovan. (?) Bild nr 2 ser t.ex. jättemysig och bekväm ut medan inlindningen av Morris ser sisådärbekväm ut... :-S

/Banana
Ha, ha, ha! Jag döööör, vad roligt det ser ut. Lite som före och efter-bilder, men tvärtom. Är du säker på att det inte fanns fler storlekar att välja på? Jag tycker du ska skicka dina bilder till återförsäljaren.

Populära inlägg i den här bloggen

Boobs

När jag väntade Ellen var det första fysiska tecknen att mina bröst blev stora. Fruktansvärt stora om du frågar mig. Från en liten B-kupa till D och till och med DD. Fy, vad det var hemskt. Det var inte förrän magen blev större än brösten som den ångesten började släppa. Sedan kom nästa ångest; "Tänk om brösten inte försvinner när jag slutar amma!!!" De försvann. Nästan helt faktiskt. Blev A-kupa och ingen var gladare än jag. När jag väntade Morris blev brösten naturligtvis stora igen (uuuääk) men denna gången kunde jag hantera det bättre - mådde inte lika dåligt över dekolletaget. Men visst ploppade det upp lite ångesttankar; "Sist försvann brösten men nu är du fem år äldre, tänk om de inte försvinner!!? Tänk om du får dras med D och DD resten av ditt liv!!!?". De försvann. Jippiejej!!! A-kupa here I come!! Alltså jag kan inte på något vis förstå tjejer/kvinnor som opererar sina bröst. Eller jo, jag förstår dem som tar bort men att stoppa in?! What! Det är ju h

En kväll i stallet... (och ja, jag är lat - jag kopierar rakt av)

Magdalena Forsavall Hahahahaha!!!!!! Ibland blir det så fel men okej nu vet jag skillnaden på en sadel och ett träns. Jag vet också att nybörjare måste ha hjälm i stallet. Gunilla Holmberg hade ingen så hon fick åka hem. Hahahaha!!!! Gilla · · den 1 september kl. 23:22 Alexandra Johansson och Veronica Holmberg gillar detta. Eleonore Östling Vill jag veta vad ni har haft för er? den 1 september kl. 23:42 · Gilla Catharina Frostner hahahaha... värsta reglerna :) i klass med programmet flickorna på Klitteholm hahaha den 2 september kl. 06:52 · Gilla Magdalena Forsavall Jag och G har ridit och haft egna hästar sedan vi var typ 5 år. Nu tänkte vi börja rida i Ås. Jag hade fått plats i en grupp klockan 21.00 igår, G var med för att kolla in stället. Till saken hör att vi båda tvivlar på vår ridkunskap och alltid är oroliga över att hamna i för svåra grupper. Så vi sitter på läktaren och tittar på gruppen innan som galopperar i volter och hit och dit och av och an. G tycker synd om

Skelettåfett

Så mycket som jag tränar nu har jag knappast tränat i hela mitt liv. Uttalanden som; "jag bara MÅSTE ut och springa", "det är så himla SKÖNT efteråt" och "de första gångerna är jobbiga men sen blir man BEROENDE" har jag föraktfullt fnyst åt - yeah right, liksom. Jag har nu börjat förstå vad "folk" menar och samtidigt är jag "livrädd" att denna nya känsla/detta sug ska försvinna, att jag ska skada mig eller bli sjuk. Att föräldrafikat på skolan i morgon krockar med min planerade crossfit-träning känns inte alls bra. Tänk om jag tappar styrfart eftersom jag måste rucka på schemat?! *hilfe* Tänk om jag tappar lusten? *hilfe* Men nu tappade jag tråden, fast jag höll nog inte i den från början. Jag skulle ju skriva om skelettåfett. Skelettåfett är ett begrepp som min gode vän Mange Metall har lärt mig och är en beskrivning av smala/slanka/magra personer som inte tränar och därmed (enligt Mange) består av skelettåfett. När jag var tonårin