Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från april, 2011

Den vedervärdige författarens framträdande

På påskdagen fick jag en ingivelse och bestämde mig för att följa med mamma till kyrkan och lyssna på känd och erkänd författare som skulle sjunga, läsa och berätta. Jag hade en knapp månad tillbaka rensat ut denne författares bok ur hyllan, oläst, dock påbörjad och var uppriktigt nyfiken på om framträdandet skulle få mig att ångra mitt tilltag. Jag hade inga förväntningar men såg fram emot att få lyssna till en duktig författare - en Augustprisvinnare. När författaren gör entré applåderar alla åhörare men inte nog högt enligt författaren som gestikulerar med händerna för att få oss att klappa hårdare. Personligen hade jag önskat en presentation och en kort introduktion - författaren stämmer gitarren och drar igång. Det tar ungefär 15 sekunder innan jag förstår att ljudet är hopplöst - jag hör inte ett ord av vad han sjunger. När första låten är slut slänger författaren guldfärgat konfetti över sig medan han flinar ironiskt. Varför? 1. Han tycker att vi som publik suger - vi applåde

"They were kind of big weren't they?"

1. Naiva jag och naiv kompis söker dansjobb på (porr) klubb i London - dissas hårt. Jag och kompis ville bli "kändisar" när vi var 20+, helst via musiken men dans, programledare (på MTV!), skådespelare eller nå't annat "hott" och kreativt skulle också ha funkat bra. Vi bestämde oss för att bege oss till London och bli vår egen lyckas smed! Väl på plats sökte vi upp MTV och tog kort på varandra - utanför. Om-vi-hänger-här-ett-tag-kanske-någon-kommer-ut-och-upptäcker-oss-metoden. Funkade inte. En dag hittade vi en perfekt jobbannons: "Wanted - tabledancers, jadajadajada" Capricorn Club. Kompis ringer - vi är välkomna dit på "intervju". Bakgrund: Jag och kompis är långa (1.75 och 1.81) och vanligtvis smärta. Denna höst, 1995, hade vi en säsong i Åre bakom oss. En säsong som endast kan beskrivas som ett drygt halvår av total dekadens bestående av kokosbollar, kexchoklad, hamburgare och alkohol. Resultat: övervikt. Eftersom vi jobbade på samm

Öppna förskolan

Jag har inte varit på "öppna förskolan" en enda gång med Morris. Ellen var på "öppna" 3-4 gånger i veckan och babysång och babymassage och babysim. Ellen var (och är) en självständig tjej som drog iväg själv på "öppna" innan hon fyllt ett år. Inga problem - mamma är ju i andra rummet. Morris är en fegis. Nej, det behöver inte bero på att att han får vara hemma hela dagarna eller åka runt i vagnen. Han kanske helt enkelt är en fegis av naturen men han har liksom inte fått chansen att formas på något annat vis - inte än. Olle (barnens far tillika min äkta make) tycker att jag är en "dålig människa" som inte masar mig iväg till "öppna". Jag tycker att fasen jag klarade av babysimmet med nöd å näppe - jag pallar inte "öppna", pallar inte. För så här ligger det till - jag är inte intresserad av barn och jag är definitivt inte intresserad av mammor (eller pappor). Missförstå mig rätt jag ÄLSKAR mina barn, de intresserar mig för

Ångest

Har sån fruktansvärd ångest efter att ha läst Maciej Zarembas reportage om den svenska skolan (DN) så jag ångrar att jag läste det överhuvudtaget. Problemet är att jag har två barn. Dottern ska börja förskoleklass till hösten. Jag kan INTE stoppa huvudet i sanden och inte bry mig. Kan inte. Tackade nej till friskolan som dottern kommit in på för jag tänkte att det är första året de kör F-5 och att de nog behöver lite tid att "sätta det". Friskolan har "anklagats" för att vara traditionell, lärarledd katederundervisning - det är vad jag har hört. Kan bara hoppas att så är fallet. Kan bara hoppas att dottern får plats där senare - att vi inte bränt våra broar genom att tacka nej nu. Till råga på allt är skolan som dottern ska gå i nedläggningshotad. Maken var på möte igår. Den socialdemokratiske skolpolitikern Björn Sandal (ja, han heter sandal... undra om han tog det namnet när Ingvar "skon" Carlsson var partiordförande tillika statsminister...) sa bland

Bortskämd

Har blivit bortskämd med att få sova bra på nätterna. Morris vaknar oftast en gång, ammar och somnar om direkt. Hemma i Östersund det vill säga. I natt har vi sovit i Duved. I vår gamla säng från Jysk som knappt kostade 2000:-. http://www.ont-i-ryggen-bara-jag-tittar-på-sängjäveln.nu/ Lägg till det en bäbis som ålar i mitten. Ja, det är mitt eget fel, jag hade kunnat lägga tillbaka honom i resesängen men den hade vi ställt i Ellens gamla rum och det var kolmörkt och en massa pallar och packning i vägen. Fråga inte varför. Vid fyrasnåret var jag skitförbannad (på livet bör tilläggas) och slet ut resesängen ur Ellens rum i sinnan. Ner med bäbis i sängen och så spy lite galla över maken; "... du tar minsann ALDRIG Morris på nätterna... jadajadajada!!!" (Att Morris i princip aldrig är vaken på nätterna hör inte hit.) Maken fick söva aktivt trots att vi aldrig gör det mitt i natten och jag kunde sträcka ut mig, slappna av och somna i vår otroligt bekväma säng. Köpa bil

April, april...

I fredags var det första april och jag drog ett aprilskämt på Fejsboka; "... har bokat en sista minuten till Guadeloupe - gött som smör! :D" Det tog inte många sekunder innan "tummen upp" började hagla in och glada kommentarer å mina vägnar. Och jag skämdes. Skämdes som en gris. Det gjorde jag redan då första "tummen upp" kom men kommentarerna gjorde mig röd och svettig av skam. Så jag skyndade mig att skriva att det var ett jävligt tråkigt aprilskämt och bad alla mina vänner om ursäkt, svettandes och skrattandes av nervositet och vånda. Det var ju inte ens roligt liksom. En fejsbokvän hade ett vitsigt ja, jag skulle faktiskt kunna kalla det för elegant "skämt". Han skrev; "Nyss sa Emme: 'pappa, visst är det fredag idag?' " Dottern är knappa året. Sådant tycker jag är roligt. Inte "ha ha ha-kul" men vitsigt och absurt - lite Jan Stenmark-klass liksom. Mitt aprilskämt var mer i klass: "Det var en gång två tom