Fortsätt till huvudinnehåll

Min man apropå alla hjärtans

Idag är det alla hjärtans dag och vad passar då bättre än att berätta för er om min man. Min man heter Olle och han är en av de snällaste, snyggaste och bästaste som man kan vara gift med. Han är så snäll att min svärfar en gång beskrivit honom som korkad; "Olle är så snäll så han är dum". Man skulle ju då kunna misstänka att han är tråkig för vem kan vara så snäll och samtidigt intressant som person? Det kan Olle. Han är både snäll och intressant och snygg - har jag sagt att han är snygg? Och så är han en bra och snäll pappa. Han tappar sällan tålamodet och han leker och hittar på roliga saker och så är han snygg - sa jag det förut? Jag kom precis på att jag alltför sällan skryter över min man, Olle, i princip aldrig, så här kommer nu en dusk härligt och ärligt skryt!
  • Han är superhändig - kan snickra, dra el, fixa med rör, serva cyklarna osv osv.
  • Han ställer alltid upp - har knappt aldrig hört ett nej från hans läppar.
  • Han är trés sportif - en jävel på att åka utför, bra på innebandy, fotboll, simning, badminton, skridskor, cykel och han springer om han måste (tackade ja till St Olovsloppet i fjol trots att han inte sprungit på flera, flera år och tog den längre sträckan och gjorde det med bravur!). Ingen gubbmage där inte!
  • Han kan en massa om vin och olika vindistrikt och druvor.
  • Han tycker om att träna.
  • Han tycker om att resa.
  • Han är generös, gnäller aldrig om pengar och tvekar aldrig att ställa upp om någon ber om hjälp.
  • Han är trevlig, social och intresserad av andra människor, skulle aldrig låta någon som hälsar på känna sig ovälkommen.
  • Han utnyttjar inte andra - kan snarare riskera att bli utnyttjad själv.
  • Han är duktig på att jobba, en omtyckt arbetskamrat som är bra på sitt jobb.
  • Han är smart - han skrev 1.8 på högskoleprovet första (och enda) gången han gjorde det. Hans lärare på el-utbildningen tyckte han han var "korkad" om han inte läste vidare till elingenjör (det gjorde han inte så han kanske inte är så smart ändå...).
  • Han har bra musik- och filmsmak.
  • Han skrattar åt samma saker som jag.
  • Han älskar sina barn.
Å här kommer han!!!
Etiketter:

Kommentarer

Barbro sa…
Well I am glad you pointed out that Olle is a super guy!I agree 100%
7 mars 2011 kl. 20:30
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Kalashelg

När vi väntade Ellen och det enligt beräkningar visade sig att hon skulle anlända denna värld i maj, dagen innan min födelsedag för att vara exakt, blev jag farla glad. Vad roligt! Varför det skulle vara så roligt kan jag fråga mig idag - det kvittar ju liksom. Snarare är det väl enklare och roligare om födelsedagarna är något spridda om det nu spelar någon roll. Hur som helst. Ellen är född den 12 maj och jag den 9:e vilket innebär att min födelsedag är ett minne blott. Inte för att det spelar någon roll så - inte mycket att fira numer men ganska komiskt med utgångspunkt i min reaktion gällande beräkningsdatumet... Den här helgen har således gått i kalasandets tecken. Fredagen inleddes med disco för tjejerna i klassen - åtta inbjudna sex kom. Sju stycken sjövilda sjuåringar som levde rullan. Det är svårt att förstå hur mycket sju sjövilda sjuåringar kan låta om man inte upplevt det själv. Puh! Lördagen fortsatte med tårtkalas och gamla dagisgänget inbjudna. Lite annan volym, lit...
En kommentar
Läs mer

Stress

Jag har varit med i en typ studie eller ja, vet inte riktigt vad det var men det handlade om hur jag är som förälder. Det var bland annat frågor om stress och då skrev jag att jag sällan blir stressad av mina barn. Jag var nog lite fel ute där... Jag undviker gärna att äta tillsammans med mina barn. Eller tillsammans med miniMe för att vara exakt. Finns inget som stressar mig så som mat situationerna - utbrott till höger och vänster och att inte kunna få ha sin tallrik ifred. Det har lett till att jag antingen äter innan eller efter och om vi har bråttom så att jag måste äta samtidigt står jag upp vid bänken med ryggen mot miniMe. Katastrof. Jag vet men vad göra? Sa jag att jag inte ska ha nån fler 2-åring?
En kommentar
Läs mer

Pepparkaka, Tintin i Kongo, Lilla Hjärtat å Disney

För det första vill jag bara deklarera att jag är så fruktansvärt less på den debatt som pågår så egentligen borde jag bara hålla käften. Men det kan jag inte. När första stormen drog igång angående Tintin i Kongo hakade jag på spåret; "vad spelar det för roll?" "jag har alltid gillat Tintin i Kongo" "det är bara en serie" osv osv. Jag hade samma ingång i pepparkake-debatten; "Jag var minsann pepparkaka på dagis och jag är ju de facto B R U N!" "Vad spelar det för roll?" Sen slog det mig. Varför det inte spelar någon roll för mig, personligen. Jag identifierar mig inte med kongoleserna i Tintin, inte heller med lilla Hjärtat eller den svarta dockan i Disney. Jag identifierar mig inte med dem trots min "annorlunda hudfärg" (som en  blåst administratör på jobbet beskrev mig som - arrggggggghhhh S A T A N vad arg jag blev!) trots att säkert många andra identifierar mig med kongoleser och lilla Hjärtan och svarta dockor i Di...
Skicka en kommentar
Läs mer