Fortsätt till huvudinnehåll

Min man apropå alla hjärtans

Idag är det alla hjärtans dag och vad passar då bättre än att berätta för er om min man. Min man heter Olle och han är en av de snällaste, snyggaste och bästaste som man kan vara gift med. Han är så snäll att min svärfar en gång beskrivit honom som korkad; "Olle är så snäll så han är dum". Man skulle ju då kunna misstänka att han är tråkig för vem kan vara så snäll och samtidigt intressant som person? Det kan Olle. Han är både snäll och intressant och snygg - har jag sagt att han är snygg? Och så är han en bra och snäll pappa. Han tappar sällan tålamodet och han leker och hittar på roliga saker och så är han snygg - sa jag det förut? Jag kom precis på att jag alltför sällan skryter över min man, Olle, i princip aldrig, så här kommer nu en dusk härligt och ärligt skryt!
  • Han är superhändig - kan snickra, dra el, fixa med rör, serva cyklarna osv osv.
  • Han ställer alltid upp - har knappt aldrig hört ett nej från hans läppar.
  • Han är trés sportif - en jävel på att åka utför, bra på innebandy, fotboll, simning, badminton, skridskor, cykel och han springer om han måste (tackade ja till St Olovsloppet i fjol trots att han inte sprungit på flera, flera år och tog den längre sträckan och gjorde det med bravur!). Ingen gubbmage där inte!
  • Han kan en massa om vin och olika vindistrikt och druvor.
  • Han tycker om att träna.
  • Han tycker om att resa.
  • Han är generös, gnäller aldrig om pengar och tvekar aldrig att ställa upp om någon ber om hjälp.
  • Han är trevlig, social och intresserad av andra människor, skulle aldrig låta någon som hälsar på känna sig ovälkommen.
  • Han utnyttjar inte andra - kan snarare riskera att bli utnyttjad själv.
  • Han är duktig på att jobba, en omtyckt arbetskamrat som är bra på sitt jobb.
  • Han är smart - han skrev 1.8 på högskoleprovet första (och enda) gången han gjorde det. Hans lärare på el-utbildningen tyckte han han var "korkad" om han inte läste vidare till elingenjör (det gjorde han inte så han kanske inte är smart ändå...).
  • Han har bra musik- och filmsmak.
  • Han skrattar åt samma saker som jag.
  • Han älskar sina barn.
Å här kommer han!!!

Kommentarer

Barbro sa…
Well I am glad you pointed out that Olle is a super guy!I agree 100%

Populära inlägg i den här bloggen

Boobs

När jag väntade Ellen var det första fysiska tecknen att mina bröst blev stora. Fruktansvärt stora om du frågar mig. Från en liten B-kupa till D och till och med DD. Fy, vad det var hemskt. Det var inte förrän magen blev större än brösten som den ångesten började släppa. Sedan kom nästa ångest; "Tänk om brösten inte försvinner när jag slutar amma!!!" De försvann. Nästan helt faktiskt. Blev A-kupa och ingen var gladare än jag. När jag väntade Morris blev brösten naturligtvis stora igen (uuuääk) men denna gången kunde jag hantera det bättre - mådde inte lika dåligt över dekolletaget. Men visst ploppade det upp lite ångesttankar; "Sist försvann brösten men nu är du fem år äldre, tänk om de inte försvinner!!? Tänk om du får dras med D och DD resten av ditt liv!!!?". De försvann. Jippiejej!!! A-kupa here I come!! Alltså jag kan inte på något vis förstå tjejer/kvinnor som opererar sina bröst. Eller jo, jag förstår dem som tar bort men att stoppa in?! What! Det är ju h

En kväll i stallet... (och ja, jag är lat - jag kopierar rakt av)

Magdalena Forsavall Hahahahaha!!!!!! Ibland blir det så fel men okej nu vet jag skillnaden på en sadel och ett träns. Jag vet också att nybörjare måste ha hjälm i stallet. Gunilla Holmberg hade ingen så hon fick åka hem. Hahahaha!!!! Gilla · · den 1 september kl. 23:22 Alexandra Johansson och Veronica Holmberg gillar detta. Eleonore Östling Vill jag veta vad ni har haft för er? den 1 september kl. 23:42 · Gilla Catharina Frostner hahahaha... värsta reglerna :) i klass med programmet flickorna på Klitteholm hahaha den 2 september kl. 06:52 · Gilla Magdalena Forsavall Jag och G har ridit och haft egna hästar sedan vi var typ 5 år. Nu tänkte vi börja rida i Ås. Jag hade fått plats i en grupp klockan 21.00 igår, G var med för att kolla in stället. Till saken hör att vi båda tvivlar på vår ridkunskap och alltid är oroliga över att hamna i för svåra grupper. Så vi sitter på läktaren och tittar på gruppen innan som galopperar i volter och hit och dit och av och an. G tycker synd om

Skelettåfett

Så mycket som jag tränar nu har jag knappast tränat i hela mitt liv. Uttalanden som; "jag bara MÅSTE ut och springa", "det är så himla SKÖNT efteråt" och "de första gångerna är jobbiga men sen blir man BEROENDE" har jag föraktfullt fnyst åt - yeah right, liksom. Jag har nu börjat förstå vad "folk" menar och samtidigt är jag "livrädd" att denna nya känsla/detta sug ska försvinna, att jag ska skada mig eller bli sjuk. Att föräldrafikat på skolan i morgon krockar med min planerade crossfit-träning känns inte alls bra. Tänk om jag tappar styrfart eftersom jag måste rucka på schemat?! *hilfe* Tänk om jag tappar lusten? *hilfe* Men nu tappade jag tråden, fast jag höll nog inte i den från början. Jag skulle ju skriva om skelettåfett. Skelettåfett är ett begrepp som min gode vän Mange Metall har lärt mig och är en beskrivning av smala/slanka/magra personer som inte tränar och därmed (enligt Mange) består av skelettåfett. När jag var tonårin