Fortsätt till huvudinnehåll

Min man apropå alla hjärtans

Idag är det alla hjärtans dag och vad passar då bättre än att berätta för er om min man. Min man heter Olle och han är en av de snällaste, snyggaste och bästaste som man kan vara gift med. Han är så snäll att min svärfar en gång beskrivit honom som korkad; "Olle är så snäll så han är dum". Man skulle ju då kunna misstänka att han är tråkig för vem kan vara så snäll och samtidigt intressant som person? Det kan Olle. Han är både snäll och intressant och snygg - har jag sagt att han är snygg? Och så är han en bra och snäll pappa. Han tappar sällan tålamodet och han leker och hittar på roliga saker och så är han snygg - sa jag det förut? Jag kom precis på att jag alltför sällan skryter över min man, Olle, i princip aldrig, så här kommer nu en dusk härligt och ärligt skryt!
  • Han är superhändig - kan snickra, dra el, fixa med rör, serva cyklarna osv osv.
  • Han ställer alltid upp - har knappt aldrig hört ett nej från hans läppar.
  • Han är trés sportif - en jävel på att åka utför, bra på innebandy, fotboll, simning, badminton, skridskor, cykel och han springer om han måste (tackade ja till St Olovsloppet i fjol trots att han inte sprungit på flera, flera år och tog den längre sträckan och gjorde det med bravur!). Ingen gubbmage där inte!
  • Han kan en massa om vin och olika vindistrikt och druvor.
  • Han tycker om att träna.
  • Han tycker om att resa.
  • Han är generös, gnäller aldrig om pengar och tvekar aldrig att ställa upp om någon ber om hjälp.
  • Han är trevlig, social och intresserad av andra människor, skulle aldrig låta någon som hälsar på känna sig ovälkommen.
  • Han utnyttjar inte andra - kan snarare riskera att bli utnyttjad själv.
  • Han är duktig på att jobba, en omtyckt arbetskamrat som är bra på sitt jobb.
  • Han är smart - han skrev 1.8 på högskoleprovet första (och enda) gången han gjorde det. Hans lärare på el-utbildningen tyckte han han var "korkad" om han inte läste vidare till elingenjör (det gjorde han inte så han kanske inte är smart ändå...).
  • Han har bra musik- och filmsmak.
  • Han skrattar åt samma saker som jag.
  • Han älskar sina barn.
Å här kommer han!!!

Kommentarer

Barbro sa…
Well I am glad you pointed out that Olle is a super guy!I agree 100%

Populära inlägg i den här bloggen

Kramp

Vill skriva en massa roliga, vitsiga och smarta inlägg men har fått kramp. Kanske borde göra en Per Hagman å jobba lite bar på nån västkust? Fast det är lite off-season för det - åtminstone i Sverige å dessutom har jag gjort mitt inom restaurangvärlden. Fast inte som nyttjare - bör tilläggas. Fast jo, det har jag nog också. Gjort mitt som nyttjare, för en ganska lång tid framöver. Nu ska jag bli fit eller fitt? På svenska borde det bli fitt men det känns kanske lite så där. Superfitt, jag ska bli den fittaste (hmm...) 38:aåringen i den här familjen - det borde inte vara ett orimligt mål - eller? Jag börjar med att gå och lägga mig. För en timme sedan. En och en halv för att vara exakt. Hej då. No more sitta å dricka på balkong i Frankrike (omöblerad) å vänta på att ungarna ska somna...

Crossfit

Jag har börjat träna crossfit. Galet. Det är förbannat jobbigt. Så jobbigt att jag varit nära att spy flera gånger och på det viset kan jag lova att jag ALDRIG har tränat tidigare. Men det som känns konstigast/häftigast/mest svårbegripligt är gruppsammanhållningen. Någon (som inte tränar crossfit...) liknade det vid en sekt. Och ja, kanske är det lite så. Eller inte som en sekt men en gemenskap som jag inte har upplevt i något annat sammanhang - inte på det här sättet. När jag har gått på pass på andra gym och liknade så har deltagarna (inklusive jag!) stått tysta och väntat på instruktören, kört passet i tysthet och sedan , möjligen applåderat lite lamt efter passets slut. På crossfit peppar alla varandra, pratar med varandra, hejjar, diskuterar teknik och pass. Och efteråt kan du diskutera passet och din insats på hemsidan. Ja, det kanske är som en sekt. Fast jag skulle nog hellre likna det vid en utekväll på krogen. Och då tänker jag på gemenskapen. Som det var på den tiden när det ...

Mitt sämsta köp 2010

När Ellen var bäbis hade vi den stora förmånen att få låna inte mindre än 2 stycken bärselar från Babybjörn. Dessvärre blev bärsäsongen kort då dottern vägde stadiga 9 kilo vid fem månaders ålder. Selarna skavde och gjorde ont och jag önskade att jag hade investerat i en bärsjal istället men eftersom det var så kort tid kvar att bära kändes det som en onödig utgift. Jag bestämde mig dock för att OM det blir fler barn då ska jag minsann köpa sjal! Jajjelemensan!!! Vilket jag också gjorde. SUCK! Jag investerade i en Tri Cotti variant vilken inte behöver knytas eftersom jag har noll tålamod och vill att saker å ting ska gå undan. Åsså knölade jag in nyfödde Morris på nå't sätt - hur vette gudarna och där inne låg han och svettades och höll på att gå åt men visst, jag kunde ju bära honom på det viset i säkert tio minuter. Ungefär så här mysigt hade vi det säkert 3-4 gånger... Det fungerade inget vidare och jag fick krypa till korset och ringa kompis ( http://carolund.blogspot.com ) o...