Jantelagen

Nu ska jag skryta igen. Känns inte helt okej, jag är väl för svensk och för fostrad i att du inte ska tro att du är nå't. Eller som min mormor sa varje gång hon träffade *min dotter, sitt barnbarnsbarn; "Ååå vad söt hon är! Jag kan säga det än för hon är ju liten men när hon blir större får jag hålla tyst." Typ. Komplimang i jantelagens anda - jajjemen! Det är en så himla tråkig inställning. Det väl klart att du ska tro att du är något - för det är du ju! Och varför i hela friden kan man inte ge en komplimang för någons utseende? Tids nog kommer upptäckten att du inte är jordens centrum. Men kan du inte få tro det den lilla stund som du är barn? Nåväl. Jag ska skryta. Min dotter åkte Skutskjutet i lördags och hon gjorde det förbannat bra. Förbannat bra. Vi förstod att det hade gått fortare än året innan och konstigt vore väl annat men vi hade aldrig kunnat drömma om att hon skulle komma femma. Femma av etthundranittiofem stycken. Jag skröt om det på FB. Ja, det gjorde jag. Jag SKRÖT för jag var och är så fruktansvärt MALLIG och GLAD. Men sedan kände jag att näe det är nog inte riktigt "politiskt korrekt" att skryta på Facebook - det är inte okej att skryta överhuvudtaget. Så jag plockade bort det. JantelagenDu skall inte tro att du är något.

1. Du skall inte tro att du är lika god som vi.
2. Du skall inte tro att du är klokare än vi.
3. Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
4. Du skall inte tro att du vet mer än vi.
5. Du skall inte tro att du är förmer än vi.
6. Du skall inte tro att du duger till något.
7. Du skall inte skratta åt oss.
8. Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
9. Du skall inte tro att du kan lära oss något.

Vettiga budord eller hur?* Min mormor har aldrig sagt att sonen inte får höra att han är söt. Om det beror på att han är kille eller på att min mormor är vimsig vette gudarna.