Fortsätt till huvudinnehåll

Bortskämd

Har blivit bortskämd med att få sova bra på nätterna. Morris vaknar oftast en gång, ammar och somnar om direkt. Hemma i Östersund det vill säga.
I natt har vi sovit i Duved. I vår gamla säng från Jysk som knappt kostade 2000:-.

Lägg till det en bäbis som ålar i mitten. Ja, det är mitt eget fel, jag hade kunnat lägga tillbaka honom i resesängen men den hade vi ställt i Ellens gamla rum och det var kolmörkt och en massa pallar och packning i vägen. Fråga inte varför.
Vid fyrasnåret var jag skitförbannad (på livet bör tilläggas) och slet ut resesängen ur Ellens rum i sinnan. Ner med bäbis i sängen och så spy lite galla över maken; "... du tar minsann ALDRIG Morris på nätterna... jadajadajada!!!" (Att Morris i princip aldrig är vaken på nätterna hör inte hit.) Maken fick söva aktivt trots att vi aldrig gör det mitt i natten och jag kunde sträcka ut mig, slappna av och somna i vår otroligt bekväma säng.

Köpa billigt - köpa dyrt...

Kommentarer

Ahh..hahaha, löve it, just löve it. Behövs nu inför jobbstart imorgon.
Godot sa…
Ja, det där med sömnen ja. I natt har jag faktiskt sovit riktigt bra. Gick och la mig redan vid 21-snåret och däckade efter en stunds korsordslösande. Fantastiskt spännande liv man har... :-P

Populära inlägg i den här bloggen

Kalashelg

När vi väntade Ellen och det enligt beräkningar visade sig att hon skulle anlända denna värld i maj, dagen innan min födelsedag för att vara exakt, blev jag farla glad. Vad roligt! Varför det skulle vara så roligt kan jag fråga mig idag - det kvittar ju liksom. Snarare är det väl enklare och roligare om födelsedagarna är något spridda om det nu spelar någon roll. Hur som helst. Ellen är född den 12 maj och jag den 9:e vilket innebär att min födelsedag är ett minne blott. Inte för att det spelar någon roll så - inte mycket att fira numer men ganska komiskt med utgångspunkt i min reaktion gällande beräkningsdatumet... Den här helgen har således gått i kalasandets tecken. Fredagen inleddes med disco för tjejerna i klassen - åtta inbjudna sex kom. Sju stycken sjövilda sjuåringar som levde rullan. Det är svårt att förstå hur mycket sju sjövilda sjuåringar kan låta om man inte upplevt det själv. Puh! Lördagen fortsatte med tårtkalas och gamla dagisgänget inbjudna. Lite annan volym, lit...

Stress

Jag har varit med i en typ studie eller ja, vet inte riktigt vad det var men det handlade om hur jag är som förälder. Det var bland annat frågor om stress och då skrev jag att jag sällan blir stressad av mina barn. Jag var nog lite fel ute där... Jag undviker gärna att äta tillsammans med mina barn. Eller tillsammans med miniMe för att vara exakt. Finns inget som stressar mig så som mat situationerna - utbrott till höger och vänster och att inte kunna få ha sin tallrik ifred. Det har lett till att jag antingen äter innan eller efter och om vi har bråttom så att jag måste äta samtidigt står jag upp vid bänken med ryggen mot miniMe. Katastrof. Jag vet men vad göra? Sa jag att jag inte ska ha nån fler 2-åring?

Pepparkaka, Tintin i Kongo, Lilla Hjärtat å Disney

För det första vill jag bara deklarera att jag är så fruktansvärt less på den debatt som pågår så egentligen borde jag bara hålla käften. Men det kan jag inte. När första stormen drog igång angående Tintin i Kongo hakade jag på spåret; "vad spelar det för roll?" "jag har alltid gillat Tintin i Kongo" "det är bara en serie" osv osv. Jag hade samma ingång i pepparkake-debatten; "Jag var minsann pepparkaka på dagis och jag är ju de facto B R U N!" "Vad spelar det för roll?" Sen slog det mig. Varför det inte spelar någon roll för mig, personligen. Jag identifierar mig inte med kongoleserna i Tintin, inte heller med lilla Hjärtat eller den svarta dockan i Disney. Jag identifierar mig inte med dem trots min "annorlunda hudfärg" (som en  blåst administratör på jobbet beskrev mig som - arrggggggghhhh S A T A N vad arg jag blev!) trots att säkert många andra identifierar mig med kongoleser och lilla Hjärtan och svarta dockor i Di...