Magds

När jag väntade Ellen var det första fysiska tecknen att mina bröst blev stora. Fruktansvärt stora om du frågar mig. Från en liten B-kupa till D och till och med DD. Fy, vad det var hemskt. Det var inte förrän magen blev större än brösten som den ångesten började släppa. Sedan kom nästa ångest; "Tänk om brösten inte försvinner när jag slutar amma!!!" De försvann. Nästan helt faktiskt. Blev A-kupa och ingen var gladare än jag. När jag väntade Morris blev brösten naturligtvis stora igen (uuuääk) men denna gången kunde jag hantera det bättre - mådde inte lika dåligt över dekolletaget. Men visst ploppade det upp lite ångesttankar; "Sist försvann brösten men nu är du fem år äldre, tänk om de inte försvinner!!? Tänk om du får dras med D och DD resten av ditt liv!!!?". De försvann. Jippiejej!!! A-kupa here I come!! Alltså jag kan inte på något vis förstå tjejer/kvinnor som opererar sina bröst. Eller jo, jag förstår dem som tar bort men att stoppa in?! What! Det är ju h...

Ellen har börjat spela fotboll. Igår spelades match nummer två - ännu en förlust. Första matchen förlorades med typ 0-6, igår blev det 1-7 så, ja, okej, det går väl framåt, kanske... Det här är en ny och nyttig erfarenhet för mig. Med det menar jag inte att hon glänser i allt annat hon företar sig - långt ifrån, men det här är första gången som jag står bredvid och känner frustration. Ellen är en usel fotbollsspelare. Hon är på tok för försiktig, är snabb nog att vara framme vid bollen men vågar inte ta den och backar direkt någon annan tar för sig. Hon beter sig som... ve och fasa! "En tjej"! Buhuuuu... Eller rättare än skrivet; hon beter sig som gängse föreställningar och fördomar om "tjejer". Egentligen är det inte så konstigt. Ellen har alltid varit så. "Tjejig"? Nej, knappast. Men hon har alltid backat. Blivit fråntagen leksaker. Gått undan. Undvikit bråk. Inte stått upp för sig själv. Och jag är väldigt glad att hon är och har varit sådan men ibland...

Just nu pågår "Mustaschkampen 2011" vilket är Cancerfondens årliga kampanj mot prostatacancer. På Cancerfondens hemsida kan man starta en egen insamling och tävla om en fotbollsresa till Bologna med förra årets Mustaschvinnare Kennet Andersson. Det tycker jag INTE att DU ska göra. Starta en egen insamling det vill säga. Det är ändå för sent. DU skulle ligga på tok för långt efter eftersom tävlingen avslutas den 27 maj. Vad jag däremot uppmanar DIG att göra pronto är att gå in och stödja Fasching som just nu ligger trea !!! När du ändå är inne på den fashionabla spåret kan du fortsätta in på Faschings eminenta blogg och få dig ett gott skratt. Och råkar du vara en sån som twittrar dig igenom livet går det alldeles utmärkt följa honom även där . 

Är nu inne på min tredje ljudbok med Reine Brynolfsson som uppläsare - han är fantastisk! Jag tar alla tillfällen i akt. Gå ut med soporna - ljudbok på. Till tvätten - ljudbok på. Diska - ljudbok på. Till affären - ljudbok på. Dra barnvagn - ljudbok på. Åka till Duved - ljudbok på. Söva Morris - ljudbok på. Här kommer en lista med böcker som Reine läst in: Blot - Håkan Östlundh Den sista cigarretten - Klas Östergren Fiskarens garn - Stefan Spjut Flickan som lekte med elden - Stieg Larsson Försvunnen - Harlan Coben Gangsters - Klas Östergren Herakles - Theodor Kallifatides Hetta - Ian McEwan Hornsgatan - Ernst Brunner Hundarna i Riga - Henning Mankell Kärleken till Sofia Karlsson - Anders Paulrud Landsförrädaren - Anders Jallai Laterna magica - Ingmar Bergman Lufts...

Idag fyller min absolut i särklass bästa Ellen 6 år och min present till henne - förutom all plast å hemskheter som hon vill ha är att "tagga ner ". "Tagga ner" och bete mig som den vuxna människa och mamma som jag de facto är (eller hur?!). Inte bli provocerad (och arg). Inte bli irriterad för småsaker (och arg). Inte blir stressad (och arg). Utan ta det Coolio - som vi brukar säga in da Forsavall family. Grattis lilla gumman!

När jag skaffade min mejladress för typ 13-14 år sedan så ville jag ha magds@hotmail.com men det fanns redan 37 stycken Magds så jag fick nöja mig med att bli nummer 38. Då, 24 år gammal i biblioteket på Racklöfska skolan i Järpen, tänkte jag; "... hmm, 38? Då lär ju folk tro att jag är 38 år gammal..." Åsså tänkte jag att det kommer dröja lääääääänge tills jag verkligen är 38 år. Nu är jag 38 år. 38 år och fyra timmar och vet ni vad? Det dröjde faktiskt lääääääänge.

2. Optimistiska jag och optimistisk kompis och optimistisk kompis köper 100 vita t-shirts av "kvalisort" noll, färgar och försöker egenhändigt krympa på 90 grader för att sälja och tjäna storkovan (?). Att designa schyssta t-tröjor är faktiskt inte ett dugg svårt! 1. Beställ 100 vita t-tröjor för så billig penning som möjligt. 2. Hitta på några klatschiga tryck, bara så där. Till exempel: "Lattjolajaban" och "Heybaberiba". 3. Idétorka gällande tryck nummer 3? Dra ut en CD och välj låt nummer 10 och simsalabim! Tredje trycket blir; "Warpigs"!!! 4. Mer eller mindre tvinga en av byns duktiga designers att ta fram en form till trycken så att ni kan trycka hemma. 5. Hämta ut t-tröjorna på posten och upptäck att de är nära genomskinliga och stora som hus. Storlek small är inte alls som rådande mode, kort, tajt med möjlighet att visa magen. 6. Ta ett genomtänkt beslut: tvätta ett gäng tröjor i storlek small på 90 grader med förhoppningen att de ska om...

Nu ska jag skryta igen. Känns inte helt okej, jag är väl för svensk och för fostrad i att du inte ska tro att du är nå't. Eller som min mormor sa varje gång hon träffade *min dotter, sitt barnbarnsbarn; "Ååå vad söt hon är! Jag kan säga det än för hon är ju liten men när hon blir större får jag hålla tyst." Typ. Komplimang i jantelagens anda - jajjemen! Det är en så himla tråkig inställning. Det väl klart att du ska tro att du är något - för det är du ju! Och varför i hela friden kan man inte ge en komplimang för någons utseende? Tids nog kommer upptäckten att du inte är jordens centrum. Men kan du inte få tro det den lilla stund som du är barn? Nåväl. Jag ska skryta. Min dotter åkte Skutskjutet i lördags och hon gjorde det förbannat bra. Förbannat bra. Vi förstod att det hade gått fortare än året innan och konstigt vore väl annat men vi hade aldrig kunnat drömma om att hon skulle komma femma. Femma av etthundranittiofem stycken. Jag skröt om det på FB. Ja, det gjorde...