Fortsätt till huvudinnehåll

Mustaschkampen 2011

Just nu pågår "Mustaschkampen 2011" vilket är Cancerfondens årliga kampanj mot prostatacancer. På Cancerfondens hemsida kan man starta en egen insamling och tävla om en fotbollsresa till Bologna med förra årets Mustaschvinnare Kennet Andersson. Det tycker jag INTE att DU ska göra. Starta en egen insamling det vill säga. Det är ändå för sent. DU skulle ligga på tok för långt efter eftersom tävlingen avslutas den 27 maj. Vad jag däremot uppmanar DIG att göra pronto är att gå in och stödja Fasching som just nu ligger trea!!! När du ändå är inne på den fashionabla spåret kan du fortsätta in på Faschings eminenta blogg och få dig ett gott skratt. Och råkar du vara en sån som twittrar dig igenom livet går det alldeles utmärkt följa honom även där

Kommentarer

Fasching sa…
Tack!! Men jag vill nog hävda att Tom Sellecks mustasch bara är näst snyggast numera.
Magds sa…
Hahaha! Okej rå!
Det är få som passar så bra med snorbroms som Tom Selleck.

Populära inlägg i den här bloggen

Pepparkaka, Tintin i Kongo, Lilla Hjärtat å Disney

För det första vill jag bara deklarera att jag är så fruktansvärt less på den debatt som pågår så egentligen borde jag bara hålla käften. Men det kan jag inte. När första stormen drog igång angående Tintin i Kongo hakade jag på spåret; "vad spelar det för roll?" "jag har alltid gillat Tintin i Kongo" "det är bara en serie" osv osv. Jag hade samma ingång i pepparkake-debatten; "Jag var minsann pepparkaka på dagis och jag är ju de facto B R U N!" "Vad spelar det för roll?" Sen slog det mig. Varför det inte spelar någon roll för mig, personligen. Jag identifierar mig inte med kongoleserna i Tintin, inte heller med lilla Hjärtat eller den svarta dockan i Disney. Jag identifierar mig inte med dem trots min "annorlunda hudfärg" (som en  blåst administratör på jobbet beskrev mig som - arrggggggghhhh S A T A N vad arg jag blev!) trots att säkert många andra identifierar mig med kongoleser och lilla Hjärtan och svarta dockor i Di...

Kalashelg

När vi väntade Ellen och det enligt beräkningar visade sig att hon skulle anlända denna värld i maj, dagen innan min födelsedag för att vara exakt, blev jag farla glad. Vad roligt! Varför det skulle vara så roligt kan jag fråga mig idag - det kvittar ju liksom. Snarare är det väl enklare och roligare om födelsedagarna är något spridda om det nu spelar någon roll. Hur som helst. Ellen är född den 12 maj och jag den 9:e vilket innebär att min födelsedag är ett minne blott. Inte för att det spelar någon roll så - inte mycket att fira numer men ganska komiskt med utgångspunkt i min reaktion gällande beräkningsdatumet... Den här helgen har således gått i kalasandets tecken. Fredagen inleddes med disco för tjejerna i klassen - åtta inbjudna sex kom. Sju stycken sjövilda sjuåringar som levde rullan. Det är svårt att förstå hur mycket sju sjövilda sjuåringar kan låta om man inte upplevt det själv. Puh! Lördagen fortsatte med tårtkalas och gamla dagisgänget inbjudna. Lite annan volym, lit...

Aldrig sjuk

Eller okej jag överdriver klart att jag blir sjuk - ibland. Men det är väldigt sällan som jag typ "går in i väggen" det vill säga blir liggandes. Här följer en mycket intressant redogörelse för min sjukdomstid. Mycket intressant. Vecka 22  Måndag - en vag irritation i svalget. Tisdag - irritationen utvecklas till ett ont - dock inte ett totalt ont. Onsdag  - lite bättre. Torsdag  - känns inte alls - jippie! Beachvolley here I come. Träning och spel i 6 grader barfota i 2.5 timme. Fredag - jag är ganska okej, kanske lite trött. Lördag - jag är inte alls okej, jag är förkyld. Nyser och nyser och är trött. Söndag - inte bra men under kontroll, en förkylning däckar inte mig (i vanliga fall). Springer runt i ridhuset med Ellen i 45 minuter - kanske inte var så bra. Vecka 23 Måndag - fan fixar nog inte crossfit, avbokar. Tisdag - mår lite bättre, i morgon ska jag springa! Onsdag - vaknar med jordens spänningshuvudvärk, jisses vad ja...