Sommar på schemat.

Varje dag frågar Ellen vad som "står på schemat" för sommaren.

- Kan du säga igen? Snälla?!
- Nu är det fotbollsskola i två veckor...
- Å sen!?
- ... sen är det Midsommarafton på Jamtli med Albin å Tim å Maj å Alicia å Caroline å Mikael å sen...
- Sen hämtar vi TUDOR!!!!
- Ja, på midsommardagen ska vi hämta Tudor (en shetlandsponny).
- Å sen!?
- Sen är det spelet i Millesgården.
- Å sen!?
- Sen ska vi vara i Duved i en vecka med Tudor.
- Å sen!?
- Sen ska du gå tre dagar på ridläger på Knytta.
- Å sen!?
- Sen ska vi åka till Duved och vara där i två veckor med Tudor.
- Å sen!?
- Sen är det Storsjöyran och då kommer farmor och farfar och...
- JIPPIE! Då ska jag gå på tivoli!!! Å sen!?
- Sen ska vi åka till Frankrike...
- Med kusinerna!!! Jag längtar till Frankrike! Å sen!?
- Sen kommer vi hem och så är vi lediga en vecka och sen börjar skolan.
- Å jag läääängtar!!!

LYCKA

Kommentarer

Godot sa…

Hela sommaren full av lycka! :)

19 juni 2011 kl. 00:17

Populära inlägg i den här bloggen

Pepparkaka, Tintin i Kongo, Lilla Hjärtat å Disney

För det första vill jag bara deklarera att jag är så fruktansvärt less på den debatt som pågår så egentligen borde jag bara hålla käften. Men det kan jag inte. När första stormen drog igång angående Tintin i Kongo hakade jag på spåret; "vad spelar det för roll?" "jag har alltid gillat Tintin i Kongo" "det är bara en serie" osv osv. Jag hade samma ingång i pepparkake-debatten; "Jag var minsann pepparkaka på dagis och jag är ju de facto B R U N!" "Vad spelar det för roll?" Sen slog det mig. Varför det inte spelar någon roll för mig, personligen. Jag identifierar mig inte med kongoleserna i Tintin, inte heller med lilla Hjärtat eller den svarta dockan i Disney. Jag identifierar mig inte med dem trots min "annorlunda hudfärg" (som en blåst administratör på jobbet beskrev mig som - arrggggggghhhh S A T A N vad arg jag blev!) trots att säkert många andra identifierar mig med kongoleser och lilla Hjärtan och svarta dockor i Di...

Läs mer

Kalashelg

När vi väntade Ellen och det enligt beräkningar visade sig att hon skulle anlända denna värld i maj, dagen innan min födelsedag för att vara exakt, blev jag farla glad. Vad roligt! Varför det skulle vara så roligt kan jag fråga mig idag - det kvittar ju liksom. Snarare är det väl enklare och roligare om födelsedagarna är något spridda om det nu spelar någon roll. Hur som helst. Ellen är född den 12 maj och jag den 9:e vilket innebär att min födelsedag är ett minne blott. Inte för att det spelar någon roll så - inte mycket att fira numer men ganska komiskt med utgångspunkt i min reaktion gällande beräkningsdatumet... Den här helgen har således gått i kalasandets tecken. Fredagen inleddes med disco för tjejerna i klassen - åtta inbjudna sex kom. Sju stycken sjövilda sjuåringar som levde rullan. Det är svårt att förstå hur mycket sju sjövilda sjuåringar kan låta om man inte upplevt det själv. Puh! Lördagen fortsatte med tårtkalas och gamla dagisgänget inbjudna. Lite annan volym, lit...

Läs mer

Bortskämt barn...

När jag var liten och råkade slå sönder något blev jag rädd. Egentligen vet jag inte varför - det var liksom inte så att jag fick stryk. Men visst det måste ju ha varit så att "folk" blev arga. Med "folk" avses i första hand; mamma, mormor och morfar. Jag gömde saker som råkat gå sönder. Eller okej jag kanske överdriver - jag minns att jag en gång gömde en porslinskål men hur det än var så kändes det ju verkligen inte bra att slå sönder saker. Och om det hade varit så att jag som sexåring snart sju hade fått en discokula som jag råkat slå sönder 3 timmar efter inköp då hade jag G R I N A T. Det är vad jag hade gjort. Min dotter gråter inte. Hon konstaterat att; Visst hade det varit bra om det hade legat något mjukt under kulan när den nu så "oturligt" föll? Och visst var det väl tur att ingen befann sig under? Och hur gör vi nu då? Översatt; När-går-du-mamma-och- H Ä M T A R- en-ny-kula-på-stan? Missförstå mig rätt jag vill INTE att Ellen ska vara r...

Läs mer

Magds

Leta i den här bloggen