Fortsätt till huvudinnehåll

Positiv, energisk och entusiastisk!

I morgon ska jag börja jobba (jej!) efter semester och mammaledighet i cirka 14 månader.
Jag är laddad!
Idag gick jag ner på jobbet för att sitta med (frivilligt) på möte och "tjuvlyssna" lite så jag vet vad som är på g. Jag visste sen tidigare att jag ska jobba med ungdom (jej!) och jag vet/visste också att vi är underbemannade och att vi kommer att ha cirka +500 sökande var - kanske inte så jej. Men för mig spelar det ingen roll. Jag vill jobba.
Och jag resonerar som så att vi får lösa det.
För det är ingen som kan ha över 500 sökande. Vi måste lägga upp jobbet på ett annat sätt.
Det löser sig.
Så tänker inte alla. Jag förstår det. Och jag kan förstå att vi på ungdom tvivlar och är oroliga. Vi har rätt till det. Men vad är det med folk som sitter med knappa 25 sökande i omlopp och som "välkomnar mig tillbaka" genom att frossa i hur många sökande jag/vi kommer att få. Domedagsprofeter som skulle kunna säga; "Ni kommer att få jättemånga sökande på ungdom men då får ni lägga upp arbetet på ett nytt sätt - hitta en lösning. Det kommer ni att fixa!" Istället för att småleende skaka på huvudet åt hur jävla åt helvete det kommer att gå.
Och jag försöker verkligen att inte ta åt mig men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte kände mig stukad. Tänk vad lätt det är att nagga i en annan persons energi och drive - det kommer i alla fall jag tänka på i fortsättningen.

Kommentarer

Tvillingchock och lite annat sa…
Härligt att vara positiv inför jobbstart. Jag känner igen mig.
6 september 2011 kl. 12:01
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Kalashelg

När vi väntade Ellen och det enligt beräkningar visade sig att hon skulle anlända denna värld i maj, dagen innan min födelsedag för att vara exakt, blev jag farla glad. Vad roligt! Varför det skulle vara så roligt kan jag fråga mig idag - det kvittar ju liksom. Snarare är det väl enklare och roligare om födelsedagarna är något spridda om det nu spelar någon roll. Hur som helst. Ellen är född den 12 maj och jag den 9:e vilket innebär att min födelsedag är ett minne blott. Inte för att det spelar någon roll så - inte mycket att fira numer men ganska komiskt med utgångspunkt i min reaktion gällande beräkningsdatumet... Den här helgen har således gått i kalasandets tecken. Fredagen inleddes med disco för tjejerna i klassen - åtta inbjudna sex kom. Sju stycken sjövilda sjuåringar som levde rullan. Det är svårt att förstå hur mycket sju sjövilda sjuåringar kan låta om man inte upplevt det själv. Puh! Lördagen fortsatte med tårtkalas och gamla dagisgänget inbjudna. Lite annan volym, lit...
En kommentar
Läs mer

Stress

Jag har varit med i en typ studie eller ja, vet inte riktigt vad det var men det handlade om hur jag är som förälder. Det var bland annat frågor om stress och då skrev jag att jag sällan blir stressad av mina barn. Jag var nog lite fel ute där... Jag undviker gärna att äta tillsammans med mina barn. Eller tillsammans med miniMe för att vara exakt. Finns inget som stressar mig så som mat situationerna - utbrott till höger och vänster och att inte kunna få ha sin tallrik ifred. Det har lett till att jag antingen äter innan eller efter och om vi har bråttom så att jag måste äta samtidigt står jag upp vid bänken med ryggen mot miniMe. Katastrof. Jag vet men vad göra? Sa jag att jag inte ska ha nån fler 2-åring?
En kommentar
Läs mer

Pepparkaka, Tintin i Kongo, Lilla Hjärtat å Disney

För det första vill jag bara deklarera att jag är så fruktansvärt less på den debatt som pågår så egentligen borde jag bara hålla käften. Men det kan jag inte. När första stormen drog igång angående Tintin i Kongo hakade jag på spåret; "vad spelar det för roll?" "jag har alltid gillat Tintin i Kongo" "det är bara en serie" osv osv. Jag hade samma ingång i pepparkake-debatten; "Jag var minsann pepparkaka på dagis och jag är ju de facto B R U N!" "Vad spelar det för roll?" Sen slog det mig. Varför det inte spelar någon roll för mig, personligen. Jag identifierar mig inte med kongoleserna i Tintin, inte heller med lilla Hjärtat eller den svarta dockan i Disney. Jag identifierar mig inte med dem trots min "annorlunda hudfärg" (som en  blåst administratör på jobbet beskrev mig som - arrggggggghhhh S A T A N vad arg jag blev!) trots att säkert många andra identifierar mig med kongoleser och lilla Hjärtan och svarta dockor i Di...
Skicka en kommentar
Läs mer