Fortsätt till huvudinnehåll

En kväll i stallet... (och ja, jag är lat - jag kopierar rakt av)

Hahahahaha!!!!!! Ibland blir det så fel men okej nu vet jag skillnaden på en sadel och ett träns. Jag vet också att nybörjare måste ha hjälm i stallet. Gunilla Holmberg hade ingen så hon fick åka hem. Hahahaha!!!!
· · den 1 september kl. 23:22
    • Eleonore Östling Vill jag veta vad ni har haft för er?
      den 1 september kl. 23:42 ·
    • Catharina Frostner hahahaha... värsta reglerna :) i klass med programmet flickorna på Klitteholm hahaha
      den 2 september kl. 06:52 ·
    • Magdalena Forsavall Jag och G har ridit och haft egna hästar sedan vi var typ 5 år. Nu tänkte vi börja rida i Ås. Jag hade fått plats i en grupp klockan 21.00 igår, G var med för att kolla in stället. Till saken hör att vi båda tvivlar på vår ridkunskap och alltid är oroliga över att hamna i för svåra grupper. Så vi sitter på läktaren och tittar på gruppen innan som galopperar i volter och hit och dit och av och an. G tycker synd om hästarna som ska gå en lektion till men jag säger att det inte är säkert att vi ska galoppera på första lektionen. Och det skulle vi inte heller... Visar sig att jag hamnat i värsta, värsta nybörjargruppen. Där en del aldrig suttit på en häst. Som tur var avvek G för annars hade jag/vi aldrig kunnat sluta skratta. Som typ när ridläraren "tvingade" oss att ha hjälm i stallet. Herre gud vilken kväll! Hahahaha! (Har fått en ny tid i en svår grupp, troligen för svår så jag lär inte skratta nästa vecka...)
      den 2 september kl. 10:19 · · 1 person
    • Eleonore Östling ha ha, den var bra... vet du vad som är fram och bak på en häst?
      den 2 september kl. 10:26 ·
    • Magdalena Forsavall Ja, nu vet jag det! Fick lära mig igår - hahaha! Å evigheter tog det. Var inte hemma förrän kvart för elva - genomfrusen. Jag trodde ju att vi skulle rida ordentligt och svettas så jag hade för lite kläder. + att jag sa till en tjej i gruppen innan vi började att; "Ja, vi lär ju svettas!" Å sedan visade det sig att hon typ var skitnervös och knappthade suttit på en häst - HAHAHAHA! Stackars tjej. :D
      den 2 september kl. 10:30 ·
    • Eleonore Östling var det ingen som sa något om hur lätt gruppen var?
      den 2 september kl. 10:32 ·
    • Magdalena Forsavall Näe, jag ringde och berättade hur mycket jag hade ridit etc och hon jag pratade med sa då att hon försökte få ihop en grupp på torsdagar - skitbra tänkte jag... Hahahaha! Hon måste ha missförstått mig eller nåt... :P
      den 2 september kl. 10:33 ·
    • Eleonore Östling hon kanske trodde att du överdrev... fy fan vad kul att se er två hålla er för skratt, speciellt i en för er så löjlig situation
      den 2 september kl. 10:34 ·
    • Magdalena Forsavall Ja, hahahaha! Vi höll på å implodera. :D
      den 2 september kl. 10:35 ·
    • Alexandra Johansson hahahahahahahahaha!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Jag dööööööööööööööööör av skratt!!!!!! You made my day darling!!!!!
      den 2 september kl. 13:41 · · 1 person

Kommentarer

Godot sa…
Hahaha! Fy fan vad dråpligt! :D

Populära inlägg i den här bloggen

Boobs

När jag väntade Ellen var det första fysiska tecknen att mina bröst blev stora. Fruktansvärt stora om du frågar mig. Från en liten B-kupa till D och till och med DD. Fy, vad det var hemskt. Det var inte förrän magen blev större än brösten som den ångesten började släppa. Sedan kom nästa ångest; "Tänk om brösten inte försvinner när jag slutar amma!!!" De försvann. Nästan helt faktiskt. Blev A-kupa och ingen var gladare än jag. När jag väntade Morris blev brösten naturligtvis stora igen (uuuääk) men denna gången kunde jag hantera det bättre - mådde inte lika dåligt över dekolletaget. Men visst ploppade det upp lite ångesttankar; "Sist försvann brösten men nu är du fem år äldre, tänk om de inte försvinner!!? Tänk om du får dras med D och DD resten av ditt liv!!!?". De försvann. Jippiejej!!! A-kupa here I come!! Alltså jag kan inte på något vis förstå tjejer/kvinnor som opererar sina bröst. Eller jo, jag förstår dem som tar bort men att stoppa in?! What! Det är ju h

Skelettåfett

Så mycket som jag tränar nu har jag knappast tränat i hela mitt liv. Uttalanden som; "jag bara MÅSTE ut och springa", "det är så himla SKÖNT efteråt" och "de första gångerna är jobbiga men sen blir man BEROENDE" har jag föraktfullt fnyst åt - yeah right, liksom. Jag har nu börjat förstå vad "folk" menar och samtidigt är jag "livrädd" att denna nya känsla/detta sug ska försvinna, att jag ska skada mig eller bli sjuk. Att föräldrafikat på skolan i morgon krockar med min planerade crossfit-träning känns inte alls bra. Tänk om jag tappar styrfart eftersom jag måste rucka på schemat?! *hilfe* Tänk om jag tappar lusten? *hilfe* Men nu tappade jag tråden, fast jag höll nog inte i den från början. Jag skulle ju skriva om skelettåfett. Skelettåfett är ett begrepp som min gode vän Mange Metall har lärt mig och är en beskrivning av smala/slanka/magra personer som inte tränar och därmed (enligt Mange) består av skelettåfett. När jag var tonårin