Okej, det är paradoxalt, jag vet det men varför i hela helvete kan jag inte få vara ifred på internet!!!
Säg så här; du skickar en vänförfrågan på facebook men blir inte accepterad så då skickar du iväg en förfrågan till och en förfrågan till och en förfrågan till och en förfrågan till och en förfrågan till. Nu ska väl ändå människan acceptera dig som FB-vän!!!? Eller kanske inte. Kanske är det istället som så att "människan" känner ett lätt obehag, vad är det frågan om? Vi känner ju inte varandra egentligen och jag är inte intresserad av dig som person - har jag då inte rätt att välja nej tack?
Jag hade precis kommit igång med mitt twittrande, ja, det var faktiskt ganska kul fast jag innerst inne tycker att det är en löjlig företeelse. Men vad jag inte hade tänkt på var att twittrandet och vem som följer är svårt att begränsa. Att låsa sitt konto är en möjlighet men då försvinner liksom hela vitsen med twitter.
Naturligtvis dyker denna efterhängsna (?) person upp och följer mig där. Och naturligtvis hade jag länkat till denna blogg.
Mitt twitterkonto har jag stängt ner och jag var på väg att låsa den här bloggen men jag ångrade mig för det känns som om bloggen då förlorar sitt syfte. Jag vill att vem som helst ska kunna läsa den och om det då innebär att DU också snokar omkring här, ja, då får jag väl köpa det - om än motvilligt.
Ett tips till er som råkar läsa detta inlägg; Om en person inte accepterar dina 25 vänförfrågningar på Facebook, lägg ner då, följ inte efter personen i några andra sammanhang risken är VÄLDIGT stor att du framstår som ett stort jävla PSYCHO.
Word!
Säg så här; du skickar en vänförfrågan på facebook men blir inte accepterad så då skickar du iväg en förfrågan till och en förfrågan till och en förfrågan till och en förfrågan till och en förfrågan till. Nu ska väl ändå människan acceptera dig som FB-vän!!!? Eller kanske inte. Kanske är det istället som så att "människan" känner ett lätt obehag, vad är det frågan om? Vi känner ju inte varandra egentligen och jag är inte intresserad av dig som person - har jag då inte rätt att välja nej tack?
Jag hade precis kommit igång med mitt twittrande, ja, det var faktiskt ganska kul fast jag innerst inne tycker att det är en löjlig företeelse. Men vad jag inte hade tänkt på var att twittrandet och vem som följer är svårt att begränsa. Att låsa sitt konto är en möjlighet men då försvinner liksom hela vitsen med twitter.
Naturligtvis dyker denna efterhängsna (?) person upp och följer mig där. Och naturligtvis hade jag länkat till denna blogg.
Mitt twitterkonto har jag stängt ner och jag var på väg att låsa den här bloggen men jag ångrade mig för det känns som om bloggen då förlorar sitt syfte. Jag vill att vem som helst ska kunna läsa den och om det då innebär att DU också snokar omkring här, ja, då får jag väl köpa det - om än motvilligt.
Word!
Kommentarer
/Anna