Igår vann vi en viktig match och vi spelade bra - det var riktigt, riktigt roligt. Det känns så otroligt skönt att få vinna över just det här laget eftersom de har en spelare som är väldigt otrevlig, rent ut sagt.
För några år sedan spelade vi träningsmatch mot just det här laget och lyckade bara vinna ett av fem set när vi efteråt tackar för matchen säger den otrevliga spelare; "Fick ni vinna ett set?" med försmädlig röst. Jag förstår inte den inställningen, att trycka ner de som är sämre, att sparka på de som redan ligger.
Ju bättre jag blir på en sak, vad som helst, desto ödmjukare (hoppas jag!) blir jag. Det handlar om att bli säkrare och tryggare i sig själv. Om jag vet vad jag kan och behärskar så är jag lugn och trygg i det. Jag vet att jag kan spela volleyboll och jag vet att jag kan sjunga. Sedan har jag massor av svagheter och förbättringsområden inom båda områdena - jag kan inte spela SM i volleyboll och jag är inte speciellt bra på beachvolley. Och jag kan fortfarande inte sjunga "Faster than the speed of night", inte ens på mitt eget sätt trots att jag kan sjunga ett flertal Aretha Franklin låtar.
Men trots det är jag trygg i det jag kan och jag vet att jag kan bli bättre om än aldrig bäst.
Vill skriva en massa roliga, vitsiga och smarta inlägg men har fått kramp. Kanske borde göra en Per Hagman å jobba lite bar på nån västkust? Fast det är lite off-season för det - åtminstone i Sverige å dessutom har jag gjort mitt inom restaurangvärlden. Fast inte som nyttjare - bör tilläggas. Fast jo, det har jag nog också. Gjort mitt som nyttjare, för en ganska lång tid framöver. Nu ska jag bli fit eller fitt? På svenska borde det bli fitt men det känns kanske lite så där. Superfitt, jag ska bli den fittaste (hmm...) 38:aåringen i den här familjen - det borde inte vara ett orimligt mål - eller? Jag börjar med att gå och lägga mig. För en timme sedan. En och en halv för att vara exakt. Hej då. No more sitta å dricka på balkong i Frankrike (omöblerad) å vänta på att ungarna ska somna...
Kommentarer