Äntligen kunde Ellen gå till dagis i hela fem timmar och sen blev det helg men okej då, det är ju som det är. Själv drog jag barnvagn till stan och åt lunch på Prästgatan 12 med Caroline alias "Tvillingchock" http://carolund.blogspot.com/.
Fy för satan vad kallt det var när jag skulle hem!!! Tog bussen från Domus, busschauffören höll på att köra ifrån mig och en annan mamma med vagn - ganska stressad. Ta re lugnt vettja!
Prästgatan 12 är ett av mina favoritställen, så god mat och soppa!!! Men så himla trångt!!! Kommer knappt in och ännu mindre ut med min monsterbreda vagn med monsterbreda däck. När Carolines tvillingar kommer får vi helt enkelt
byta ställe annars kommer Prästgatan 12 bara att ha två gäster; moi och Caroline.
När jag väntade Ellen var det första fysiska tecknen att mina bröst blev stora. Fruktansvärt stora om du frågar mig. Från en liten B-kupa till D och till och med DD. Fy, vad det var hemskt. Det var inte förrän magen blev större än brösten som den ångesten började släppa. Sedan kom nästa ångest; "Tänk om brösten inte försvinner när jag slutar amma!!!" De försvann. Nästan helt faktiskt. Blev A-kupa och ingen var gladare än jag. När jag väntade Morris blev brösten naturligtvis stora igen (uuuääk) men denna gången kunde jag hantera det bättre - mådde inte lika dåligt över dekolletaget. Men visst ploppade det upp lite ångesttankar; "Sist försvann brösten men nu är du fem år äldre, tänk om de inte försvinner!!? Tänk om du får dras med D och DD resten av ditt liv!!!?". De försvann. Jippiejej!!! A-kupa here I come!! Alltså jag kan inte på något vis förstå tjejer/kvinnor som opererar sina bröst. Eller jo, jag förstår dem som tar bort men att stoppa in?! What! Det är ju h
Kommentarer