Olle och Ellen har åkt till Duved, det var 28 minus där i morse så jag kände inte för att följa med. Jag och Morris hänger i stan istället. Gick en liten promenix innan jag mötte upp med Åsa på bibblan men det var kallare än vad jag trodde, ögonfransarna frös och längs mösskanten. Var inte klädd optimalt precis - blev alldeles för varm.
Bibblan är världens bästa ställe, bara hänga där - söka böcker och filmer eller läsa en tidning. Fiket är också helt okej, superbra bröd från Frejas Bakeri men lite för liten meny ur ett lunchperspektiv.
När jag och Åsa fikade kom det "ett proffs" (en person som är professionell på att dricka alkohol alternativt ta olika sorters droger) som frågade oss om det var här de överbegåvade (eller sa han överintelligenta?) satt. Innan han gick berättade han att alla i Lagos är arbetslösa och så kastade han en förbannelse över Morris; "Han kommer att bli arbetslös."
Tur då att Morris biologiska morfar kommer från Haiti, den där löjliga lilla "svenneförbannelsen" biter knappast på någon som har voodoon i blodet.
När jag väntade Ellen var det första fysiska tecknen att mina bröst blev stora. Fruktansvärt stora om du frågar mig. Från en liten B-kupa till D och till och med DD. Fy, vad det var hemskt. Det var inte förrän magen blev större än brösten som den ångesten började släppa. Sedan kom nästa ångest; "Tänk om brösten inte försvinner när jag slutar amma!!!" De försvann. Nästan helt faktiskt. Blev A-kupa och ingen var gladare än jag. När jag väntade Morris blev brösten naturligtvis stora igen (uuuääk) men denna gången kunde jag hantera det bättre - mådde inte lika dåligt över dekolletaget. Men visst ploppade det upp lite ångesttankar; "Sist försvann brösten men nu är du fem år äldre, tänk om de inte försvinner!!? Tänk om du får dras med D och DD resten av ditt liv!!!?". De försvann. Jippiejej!!! A-kupa here I come!! Alltså jag kan inte på något vis förstå tjejer/kvinnor som opererar sina bröst. Eller jo, jag förstår dem som tar bort men att stoppa in?! What! Det är ju h
Kommentarer