Känner pressen. Det är liksom dags för mig att skriva ett riktigt roligt inlägg. Ett riktigt ha-ha-ha-oj-nu-kom-det-lite-i-byxan-inlägg. Och Gud ska veta att jag har en hel del material att bygga på...
1. Naiva jag och naiv kompis söker dansjobb på (porr) klubb i London - dissas hårt.
2. Optimistiska jag och optimistisk kompis och optimistisk kompis köper 100 vita t-shirts av "kvalisort" noll, färgar och försöker egenhändigt krympa på 90 grader för att sälja och tjäna storkovan (?).
3. Depraverade jag och depraverad kompis gömmer oss för varandra - hetsäter kokosbollar, kexchoklad och plopp på jobbet - dricker alkohol på nätterna och går upp 20 pannor.
4. Våghalsiga jag och våghalsig kompis hånar kompis som efter bartömning inte vill åka platsmadrass i backen.
5. Enfaldiga jag och enfaldig kompis försöker utan pengar lifta från Åre till vintermässan i Stockholm klockan 14.00 en eftermiddag i november - tar oss 9 mil.
6. Upprymda jag och upprymd kompis sitter på varsin lortig sängbotten på golvet i en etta i Swiss Cottage tillsammans med 3 (!) nya sambos och skrattar av lycka...
7. Modfällda jag och modfälld kompis står åtta timmar på varsin tunnelbanestation och delar ut flygblad i London - flygblad som berättar om en händelse då någon smällde en bomb i parlamentet för 100 vadå år sedan och som nu vill få folk att köpa fyrverkerier.
8. Omtöcknade jag och än mer omtöcknad kompis gömmer oss i två nymålade kartonger för att överraska kompis som gift sig - hög-på-målarfärg.se.
9. Aningslösa jag och aningslös kompis spänner för äldsta nordsvensken för gammal knarrig kärra - två steg på 200 meter, kompis hänger på ena sidan, får skakeln upprepade gånger i ryggen, jag hänger på andra sidan.
Men jag har inget flow just nu - återkommer när det liksom bara bubblar.
När vi väntade Ellen och det enligt beräkningar visade sig att hon skulle anlända denna värld i maj, dagen innan min födelsedag för att vara exakt, blev jag farla glad. Vad roligt! Varför det skulle vara så roligt kan jag fråga mig idag - det kvittar ju liksom. Snarare är det väl enklare och roligare om födelsedagarna är något spridda om det nu spelar någon roll. Hur som helst. Ellen är född den 12 maj och jag den 9:e vilket innebär att min födelsedag är ett minne blott. Inte för att det spelar någon roll så - inte mycket att fira numer men ganska komiskt med utgångspunkt i min reaktion gällande beräkningsdatumet... Den här helgen har således gått i kalasandets tecken. Fredagen inleddes med disco för tjejerna i klassen - åtta inbjudna sex kom. Sju stycken sjövilda sjuåringar som levde rullan. Det är svårt att förstå hur mycket sju sjövilda sjuåringar kan låta om man inte upplevt det själv. Puh! Lördagen fortsatte med tårtkalas och gamla dagisgänget inbjudna. Lite annan volym, lit...
Kommentarer
Hahahaha! Usch, jag är med i nästan alla historier. Var har jag haft huvudet i alla år? Nåja, det blir nå't att förtälja barnbarnen.
:-P