... det är ju ändå internationella kvinnodagen idag så okej då.
För det första håller jag med Julia Messelt (alias Harmapan på twitter);
"Tänk att vi fick en dag och männen 364 st. Rätt orättvist faktiskt."
Kan vi inte utöka dagen med en dag varje år från och med nu?
2012 firar vi 2 internationella kvinnodagar.
2013 firar vi 3 internationella kvinnodagar.
2014 firar vi 4 internationella kvinnodagar.
2015 firar vi 5 internationella kvinnodagar.
2016 firar vi 6 internationella kvinnodagar.
2017 firar vi 7 internationella kvinnodagar.
2018 firar vi 8 internationella kvinnodagar.
osv
osv
osv
Fram till och med år 2193, då har kvinnor 182 dagar och män 182 dagar = jämställt?
(Dag nummer 365 får vi lotta om eller ha vartannat år eller lösa på något annat löjligt sätt.)
Nej. Så funkar det naturligtvis inte. Men av princip?
På P3 var det någon som sa att ofta då jämställdhetsdebatten kommer upp så följer frågan om valfrihet som svansen på hunden*. "Vill du ha jämställdhet eller valfrihet?" "Vad är viktigast för dig?"
Jag vill ha både ock, tack. Jag menar att om systemet ger möjligheterna så bör individen få välja. Jag vill inte att systemet ska bestämma hur jag eller du eller någon ska leva - det måste och bör DU få bestämma.
När vi fick vårt första barn var jag arbetslös eller näe, jag var student men jag blev klar när dottern var 3 månader och jag hade inget jobb att gå tillbaka till. Vi levde alltså på makens lön och min mammapeng och jag var hemma i 17 månader - segt som fan men ekonomiskt sett den smartaste lösningen. Maken var hemma i 3 månader.
*egenhändigt påhittat talesätt...
Å herre gud!!! Ojämställdhet!!!
I frågan föräldradagar väljer jag valfrihet (om jag måste välja) det vill säga låt föräldrar själva få bestämma vem som ska vara hemma och hur länge. De pappor som väljer att inte vara hemma kommer inte att vara hemma oavsett hur många öronmärkta dagar de har. Är det då inte bättre att barnet får vara hemma med mamma? Är dagarna i första hand en "föräldrarättighet" eller en "barnrättighet"?
Vår dotter har kanske inte tillbringat lika mycket kvantitetstid med sin pappa som med mig men hon har definitivt tillbringat (och gör det fortfarande) mer kvalitetstid med honom.
Missförstå mig rätt! Jag är inte emot jämställdhet, jag vill ha samma lön som om jag hade haft en snopp dinglande mellan benen (vilket jag är väl medveten om att jag inte har!) men jag vill också bestämma över mitt liv och välja själv.
Kommentarer