Fortsätt till huvudinnehåll

Manisk

Ofta när jag dra igång något har jag svårt för att sluta och det gäller i princip relativt enformiga saker. (Var nog därför jag klarade av att jobba på callcenter i 14 månader...!)

Igår var jag, dottern och sonen på Jamtli, Jämtlands svar på Skansen typtypelityp http://www.jamtli.com/. Hur som, vi var alltså där och det är kanske inte riktigt lika mycket att göra där nu på vintern men dottern ville gå till loket och det gjorde vi. Loket ligger längst bort i området och är en kopia av ett gammalt ånglok - lika stort (och högt!) fast i trä.
Sonen sov och dottern klättrade och det var grått, blåsigt och trist "vecka10väder"*. Inte direkt läge för att plocka fram boken jag hade med och sätta sig och njuta i någon snödriva. Jag klättrade också upp på loket och upptäckte att det var en rejäl ansamling snö och is på taket. Började sparka bort lite snö och tänkte samtidigt; "den här lilla ytan kan jag nog få bort all snö på men det andra taket på andra sidan fixar jag inte, det är alldeles för stort".
45 minuter senare hade jag sparkat bort all snö på båda taken och börjat ge mig på isen men då behövde dottern gå på toa - skit också!



På väg mot toan - blicken har slocknat, magin är bruten och manin borta (tillfälligt).

Idag tänkte jag sätta upp en av våra bröllopsbilder i köket vilket slutade med klippa, klistra, limma, måla, leta foton, slakta gamla tavlor och spika och om inte maken kommit hem tidigare och därmed brutit manin hade jag nog satt ramar och tavlor på varje ledig väggyta.








*Det slår aldrig fel, vecka 9 har ofta strålande solsken och under skoltiden längtade man till veckan efter då det äntligen var sportlov för oss i norr och då kom det, som på beställning: det stora gråa s***vädret.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Boobs

När jag väntade Ellen var det första fysiska tecknen att mina bröst blev stora. Fruktansvärt stora om du frågar mig. Från en liten B-kupa till D och till och med DD. Fy, vad det var hemskt. Det var inte förrän magen blev större än brösten som den ångesten började släppa. Sedan kom nästa ångest; "Tänk om brösten inte försvinner när jag slutar amma!!!" De försvann. Nästan helt faktiskt. Blev A-kupa och ingen var gladare än jag. När jag väntade Morris blev brösten naturligtvis stora igen (uuuääk) men denna gången kunde jag hantera det bättre - mådde inte lika dåligt över dekolletaget. Men visst ploppade det upp lite ångesttankar; "Sist försvann brösten men nu är du fem år äldre, tänk om de inte försvinner!!? Tänk om du får dras med D och DD resten av ditt liv!!!?". De försvann. Jippiejej!!! A-kupa here I come!! Alltså jag kan inte på något vis förstå tjejer/kvinnor som opererar sina bröst. Eller jo, jag förstår dem som tar bort men att stoppa in?! What! Det är ju h

En kväll i stallet... (och ja, jag är lat - jag kopierar rakt av)

Magdalena Forsavall Hahahahaha!!!!!! Ibland blir det så fel men okej nu vet jag skillnaden på en sadel och ett träns. Jag vet också att nybörjare måste ha hjälm i stallet. Gunilla Holmberg hade ingen så hon fick åka hem. Hahahaha!!!! Gilla · · den 1 september kl. 23:22 Alexandra Johansson och Veronica Holmberg gillar detta. Eleonore Östling Vill jag veta vad ni har haft för er? den 1 september kl. 23:42 · Gilla Catharina Frostner hahahaha... värsta reglerna :) i klass med programmet flickorna på Klitteholm hahaha den 2 september kl. 06:52 · Gilla Magdalena Forsavall Jag och G har ridit och haft egna hästar sedan vi var typ 5 år. Nu tänkte vi börja rida i Ås. Jag hade fått plats i en grupp klockan 21.00 igår, G var med för att kolla in stället. Till saken hör att vi båda tvivlar på vår ridkunskap och alltid är oroliga över att hamna i för svåra grupper. Så vi sitter på läktaren och tittar på gruppen innan som galopperar i volter och hit och dit och av och an. G tycker synd om

Skelettåfett

Så mycket som jag tränar nu har jag knappast tränat i hela mitt liv. Uttalanden som; "jag bara MÅSTE ut och springa", "det är så himla SKÖNT efteråt" och "de första gångerna är jobbiga men sen blir man BEROENDE" har jag föraktfullt fnyst åt - yeah right, liksom. Jag har nu börjat förstå vad "folk" menar och samtidigt är jag "livrädd" att denna nya känsla/detta sug ska försvinna, att jag ska skada mig eller bli sjuk. Att föräldrafikat på skolan i morgon krockar med min planerade crossfit-träning känns inte alls bra. Tänk om jag tappar styrfart eftersom jag måste rucka på schemat?! *hilfe* Tänk om jag tappar lusten? *hilfe* Men nu tappade jag tråden, fast jag höll nog inte i den från början. Jag skulle ju skriva om skelettåfett. Skelettåfett är ett begrepp som min gode vän Mange Metall har lärt mig och är en beskrivning av smala/slanka/magra personer som inte tränar och därmed (enligt Mange) består av skelettåfett. När jag var tonårin