Fortsätt till huvudinnehåll

April, april...

I fredags var det första april och jag drog ett aprilskämt på Fejsboka; "... har bokat en sista minuten till Guadeloupe - gött som smör! :D" Det tog inte många sekunder innan "tummen upp" började hagla in och glada kommentarer å mina vägnar. Och jag skämdes. Skämdes som en gris. Det gjorde jag redan då första "tummen upp" kom men kommentarerna gjorde mig röd och svettig av skam. Så jag skyndade mig att skriva att det var ett jävligt tråkigt aprilskämt och bad alla mina vänner om ursäkt, svettandes och skrattandes av nervositet och vånda. Det var ju inte ens roligt liksom. En fejsbokvän hade ett vitsigt ja, jag skulle faktiskt kunna kalla det för elegant "skämt". Han skrev; "Nyss sa Emme: 'pappa, visst är det fredag idag?' " Dottern är knappa året. Sådant tycker jag är roligt. Inte "ha ha ha-kul" men vitsigt och absurt - lite Jan Stenmark-klass liksom. Mitt aprilskämt var mer i klass: "Det var en gång två tomater..." Och förresten tycker inte jag att det är kul att luras - jag får ångest, gillar inte ljug på det sättet, bara för sakens skull. Med undantag av två personer; mamma och maken. Hahahaha! *djävulskt skratt*

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Kalashelg

När vi väntade Ellen och det enligt beräkningar visade sig att hon skulle anlända denna värld i maj, dagen innan min födelsedag för att vara exakt, blev jag farla glad. Vad roligt! Varför det skulle vara så roligt kan jag fråga mig idag - det kvittar ju liksom. Snarare är det väl enklare och roligare om födelsedagarna är något spridda om det nu spelar någon roll. Hur som helst. Ellen är född den 12 maj och jag den 9:e vilket innebär att min födelsedag är ett minne blott. Inte för att det spelar någon roll så - inte mycket att fira numer men ganska komiskt med utgångspunkt i min reaktion gällande beräkningsdatumet... Den här helgen har således gått i kalasandets tecken. Fredagen inleddes med disco för tjejerna i klassen - åtta inbjudna sex kom. Sju stycken sjövilda sjuåringar som levde rullan. Det är svårt att förstå hur mycket sju sjövilda sjuåringar kan låta om man inte upplevt det själv. Puh! Lördagen fortsatte med tårtkalas och gamla dagisgänget inbjudna. Lite annan volym, lit...

Mitt sämsta köp 2010

När Ellen var bäbis hade vi den stora förmånen att få låna inte mindre än 2 stycken bärselar från Babybjörn. Dessvärre blev bärsäsongen kort då dottern vägde stadiga 9 kilo vid fem månaders ålder. Selarna skavde och gjorde ont och jag önskade att jag hade investerat i en bärsjal istället men eftersom det var så kort tid kvar att bära kändes det som en onödig utgift. Jag bestämde mig dock för att OM det blir fler barn då ska jag minsann köpa sjal! Jajjelemensan!!! Vilket jag också gjorde. SUCK! Jag investerade i en Tri Cotti variant vilken inte behöver knytas eftersom jag har noll tålamod och vill att saker å ting ska gå undan. Åsså knölade jag in nyfödde Morris på nå't sätt - hur vette gudarna och där inne låg han och svettades och höll på att gå åt men visst, jag kunde ju bära honom på det viset i säkert tio minuter. Ungefär så här mysigt hade vi det säkert 3-4 gånger... Det fungerade inget vidare och jag fick krypa till korset och ringa kompis ( http://carolund.blogspot.com ) o...

Stress

Jag har varit med i en typ studie eller ja, vet inte riktigt vad det var men det handlade om hur jag är som förälder. Det var bland annat frågor om stress och då skrev jag att jag sällan blir stressad av mina barn. Jag var nog lite fel ute där... Jag undviker gärna att äta tillsammans med mina barn. Eller tillsammans med miniMe för att vara exakt. Finns inget som stressar mig så som mat situationerna - utbrott till höger och vänster och att inte kunna få ha sin tallrik ifred. Det har lett till att jag antingen äter innan eller efter och om vi har bråttom så att jag måste äta samtidigt står jag upp vid bänken med ryggen mot miniMe. Katastrof. Jag vet men vad göra? Sa jag att jag inte ska ha nån fler 2-åring?