I fredags var det första april och jag drog ett aprilskämt på Fejsboka;
"... har bokat en sista minuten till Guadeloupe - gött som smör! :D"
Det tog inte många sekunder innan "tummen upp" började hagla in och glada kommentarer å mina vägnar. Och jag skämdes. Skämdes som en gris. Det gjorde jag redan då första "tummen upp" kom men kommentarerna gjorde mig röd och svettig av skam. Så jag skyndade mig att skriva att det var ett jävligt tråkigt aprilskämt och bad alla mina vänner om ursäkt, svettandes och skrattandes av nervositet och vånda.
Det var ju inte ens roligt liksom.
En fejsbokvän hade ett vitsigt ja, jag skulle faktiskt kunna kalla det för elegant "skämt". Han skrev;
"Nyss sa Emme: 'pappa, visst är det fredag idag?' "
Dottern är knappa året.
Sådant tycker jag är roligt. Inte "ha ha ha-kul" men vitsigt och absurt - lite Jan Stenmark-klass liksom.
Mitt aprilskämt var mer i klass: "Det var en gång två tomater..."
Och förresten tycker inte jag att det är kul att luras - jag får ångest, gillar inte ljug på det sättet, bara för sakens skull. Med undantag av två personer; mamma och maken.
Hahahaha! *djävulskt skratt*
Vill skriva en massa roliga, vitsiga och smarta inlägg men har fått kramp. Kanske borde göra en Per Hagman å jobba lite bar på nån västkust? Fast det är lite off-season för det - åtminstone i Sverige å dessutom har jag gjort mitt inom restaurangvärlden. Fast inte som nyttjare - bör tilläggas. Fast jo, det har jag nog också. Gjort mitt som nyttjare, för en ganska lång tid framöver. Nu ska jag bli fit eller fitt? På svenska borde det bli fitt men det känns kanske lite så där. Superfitt, jag ska bli den fittaste (hmm...) 38:aåringen i den här familjen - det borde inte vara ett orimligt mål - eller? Jag börjar med att gå och lägga mig. För en timme sedan. En och en halv för att vara exakt. Hej då. No more sitta å dricka på balkong i Frankrike (omöblerad) å vänta på att ungarna ska somna...
Kommentarer