Jag har inte varit på "öppna förskolan" en enda gång med Morris. Ellen var på "öppna" 3-4 gånger i veckan och babysång och babymassage och babysim. Ellen var (och är) en självständig tjej som drog iväg själv på "öppna" innan hon fyllt ett år. Inga problem - mamma är ju i andra rummet. Morris är en fegis. Nej, det behöver inte bero på att att han får vara hemma hela dagarna eller åka runt i vagnen. Han kanske helt enkelt är en fegis av naturen men han har liksom inte fått chansen att formas på något annat vis - inte än. Olle (barnens far tillika min äkta make) tycker att jag är en "dålig människa" som inte masar mig iväg till "öppna". Jag tycker att fasen jag klarade av babysimmet med nöd å näppe - jag pallar inte "öppna", pallar inte.
För så här ligger det till - jag är inte intresserad av barn och jag är definitivt inte intresserad av mammor (eller pappor). Missförstå mig rätt jag ÄLSKAR mina barn, de intresserar mig för att de är mina och jag tycker om att prata om dem med deras pappa, mormor, morfar, farmor och farfar. Det gör jag därför att de personerna är intresserade av att höra om mina/våra barn. Men barn som ämne... Näeee, det har liksom aldrig varit mitt fritidsintresse.
Med Ellen var det annorlunda för hon var först och då var det det klassiska "jämförelsesnacket" som gällde. Jag behövde det, då. Det gav mig jättemycket, då. Nu kan jag jämföra Morris med Ellen, för mig själv, hemma på kammar'n. Det funkar bra.
Olle ska vara pappaledig från september och då ska han frottera sig på "öppna" - ha så kul PAPPA OLLE!
När vi väntade Ellen och det enligt beräkningar visade sig att hon skulle anlända denna värld i maj, dagen innan min födelsedag för att vara exakt, blev jag farla glad. Vad roligt! Varför det skulle vara så roligt kan jag fråga mig idag - det kvittar ju liksom. Snarare är det väl enklare och roligare om födelsedagarna är något spridda om det nu spelar någon roll. Hur som helst. Ellen är född den 12 maj och jag den 9:e vilket innebär att min födelsedag är ett minne blott. Inte för att det spelar någon roll så - inte mycket att fira numer men ganska komiskt med utgångspunkt i min reaktion gällande beräkningsdatumet... Den här helgen har således gått i kalasandets tecken. Fredagen inleddes med disco för tjejerna i klassen - åtta inbjudna sex kom. Sju stycken sjövilda sjuåringar som levde rullan. Det är svårt att förstå hur mycket sju sjövilda sjuåringar kan låta om man inte upplevt det själv. Puh! Lördagen fortsatte med tårtkalas och gamla dagisgänget inbjudna. Lite annan volym, lit...
Kommentarer