I morse när jag skjutsade dottern till fotbollsskolan frågade jag om hon såg fram emot att få spela fotboll varpå hon svarar; "Men vi spelar inge' fotboll!"
Dessvärre har hon mer eller mindre rätt.
Har varit med på "träningen" i två dagar och jag tycker verkligen att ledarna är duktiga men varför, varför, VARFÖR!!!? Varför leker de kull-lekar och viskleken osv, osv 75% av tiden? När jag tittar på de andra planerna där det är killar som tränar så leker de också utan boll men max vid ett tillfälle på dessa två timmar. Och då pratar vi om killar i samma åldersgrupp som tjejerna.
Det är tamefan tragiskt. Har föreningen verkligen samma riktlinjer och övningar för ledarna att följa eller vad är det som pågår? Jag blir mer än nedstämd.
När jag väntade Ellen var det första fysiska tecknen att mina bröst blev stora. Fruktansvärt stora om du frågar mig. Från en liten B-kupa till D och till och med DD. Fy, vad det var hemskt. Det var inte förrän magen blev större än brösten som den ångesten började släppa. Sedan kom nästa ångest; "Tänk om brösten inte försvinner när jag slutar amma!!!" De försvann. Nästan helt faktiskt. Blev A-kupa och ingen var gladare än jag. När jag väntade Morris blev brösten naturligtvis stora igen (uuuääk) men denna gången kunde jag hantera det bättre - mådde inte lika dåligt över dekolletaget. Men visst ploppade det upp lite ångesttankar; "Sist försvann brösten men nu är du fem år äldre, tänk om de inte försvinner!!? Tänk om du får dras med D och DD resten av ditt liv!!!?". De försvann. Jippiejej!!! A-kupa here I come!! Alltså jag kan inte på något vis förstå tjejer/kvinnor som opererar sina bröst. Eller jo, jag förstår dem som tar bort men att stoppa in?! What! Det är ju h
Kommentarer