Jag har börjat träna crossfit. Galet. Det är förbannat jobbigt.
Så jobbigt att jag varit nära att spy flera gånger och på det viset kan jag lova att jag ALDRIG har tränat tidigare. Men det som känns konstigast/häftigast/mest svårbegripligt är gruppsammanhållningen. Någon (som inte tränar crossfit...) liknade det vid en sekt. Och ja, kanske är det lite så. Eller inte som en sekt men en gemenskap som jag inte har upplevt i något annat sammanhang - inte på det här sättet. När jag har gått på pass på andra gym och liknade så har deltagarna (inklusive jag!) stått tysta och väntat på instruktören, kört passet i tysthet och sedan , möjligen applåderat lite lamt efter passets slut.
På crossfit peppar alla varandra, pratar med varandra, hejjar, diskuterar teknik och pass. Och efteråt kan du diskutera passet och din insats på hemsidan.
Ja, det kanske är som en sekt. Fast jag skulle nog hellre likna det vid en utekväll på krogen.
Och då tänker jag på gemenskapen. Som det var på den tiden när det begav sig och vi var olika gäng som sprang på krogen i Åre. Om man var hemma en tisdag eller söndag hade man lite ångest över vad man eventuellt missade (helt sjukt ja, jag vet). Lite så känner jag de kvällar jag inte tränar; nu-får-jag-inte-dela-den-här-upplevelsen-att-svettas-järnet-och-ta-ut-mig-så-jag-nästan-spyr-och-får-blåsor-i-händerna-tillsammans-med-alla-andra.
Men snart är det måndag igen och då kör vi!
Crossfitknä...
Kommentarer