Har sån fruktansvärd ångest efter att ha läst Maciej Zarembas reportage om den svenska skolan (DN) så jag ångrar att jag läste det överhuvudtaget.
Problemet är att jag har två barn. Dottern ska börja förskoleklass till hösten. Jag kan INTE stoppa huvudet i sanden och inte bry mig. Kan inte.
Tackade nej till friskolan som dottern kommit in på för jag tänkte att det är första året de kör F-5 och att de nog behöver lite tid att "sätta det". Friskolan har "anklagats" för att vara traditionell, lärarledd katederundervisning - det är vad jag har hört. Kan bara hoppas att så är fallet. Kan bara hoppas att dottern får plats där senare - att vi inte bränt våra broar genom att tacka nej nu.
Till råga på allt är skolan som dottern ska gå i nedläggningshotad. Maken var på möte igår. Den socialdemokratiske skolpolitikern Björn Sandal (ja, han heter sandal... undra om han tog det namnet när Ingvar "skon" Carlsson var partiordförande tillika statsminister...) sa bland annat:
För det första vill jag bara deklarera att jag är så fruktansvärt less på den debatt som pågår så egentligen borde jag bara hålla käften. Men det kan jag inte. När första stormen drog igång angående Tintin i Kongo hakade jag på spåret; "vad spelar det för roll?" "jag har alltid gillat Tintin i Kongo" "det är bara en serie" osv osv. Jag hade samma ingång i pepparkake-debatten; "Jag var minsann pepparkaka på dagis och jag är ju de facto B R U N!" "Vad spelar det för roll?" Sen slog det mig. Varför det inte spelar någon roll för mig, personligen. Jag identifierar mig inte med kongoleserna i Tintin, inte heller med lilla Hjärtat eller den svarta dockan i Disney. Jag identifierar mig inte med dem trots min "annorlunda hudfärg" (som en blåst administratör på jobbet beskrev mig som - arrggggggghhhh S A T A N vad arg jag blev!) trots att säkert många andra identifierar mig med kongoleser och lilla Hjärtan och svarta dockor i Di...
Kommentarer