Fortsätt till huvudinnehåll

"Men fy faaaan vad du har blivit fet!!!"

3. Depraverade jag och depraverad kompis gömmer oss för varandra - hetsäter kokosbollar, kexchoklad och plopp på jobbet - dricker alkohol på nätterna och går upp 20 pannor.

Hösten 1994 vägde min supersnygga smala kompis kanske 63 kilo (var det så? du behöver inte svara och avslöja dig...). Vad jag vägde vette fan men säg en tio kilo tyngre - åtminstone. Hur som haver. Vänta förresten, har jag sagt hur långa vi är? Jo, jag har det fast det var typ i april. Vi är långa. Kompis typ 1.75 och jag 1.81, bra å veta när man pratar vikt. Kan ni ju tänka er hur smal kompis var! (Är!) Hur som haver. Hösten 1994 var en ROLIG höst, oj, oj, oj så mycket tok och så mycket kul. Vi var ett stort kompisgäng som hängde i Åre och som väntade på att vintern skulle komma. För att fördriva tiden hittade vi på en massa "tyll", spelade volleyboll och festade med olika teman... En massa tok helt enkelt:








En massa tok helt enkelt... *harkel*


Men jag kommer från ämnet. Nåväl. Vi hade en galet rolig höst. Som synes...
Problemet var bara att vi (jag och kompis) inte riktigt förstod när det var dags att bromsa. Vi förstod inte alls. När vintern väl kom hade tåget redan gått för att använda en metafor, eller så. Vi fortsatte typ i samma stil fast majoriteten av gänget hade dragit i bromsen och jobbade och åkte skidor. Vi köpte och försökte göra 7 dagars vin - gick så där. Orkade liksom aldrig skaka ur kolsyran ordentligt och färgen var diskutabel - typ öl. Men vi drack ändå - mumma. Totalt dumma i huvudet blev vi - kanske lite aggressiva också men fulla, härlig effekt helt enkelt. Å drack vi inte hemgjort vin (vilken jäkla idé, att göra vin hemma så dumt alltså!) så drack vi vodka - grogg som vi blandade i "partydunken" som vi tog med oss på förfester och var vi nu befann oss varannan kväll denna långa, nedbrytande säsong.

Samtidigt försökte vi sköta vårt jobb i en grillkiosk i backen - det gick ändå ganska bra, jobbet alltså. Viktökningen gick också ganska bra eller jävligt bra för att vara exakt. Saken är ju den att en bakfylla varannan dag innebär en del ätande och en hel del småätande. Typ två 150 grams hamburgare, 25 mini kexchoklad, 20 små plopp och en 7-8 chokladbollar per dag. Lägg till det några burkar läsk och FETMAN är ett oundvikligt faktum. Att vi dessutom gömde oss för varandra och mulade in dessa "godsaker" i smyg är inte bara patetiskt - det är tragiskt.

I februari ställde sig kompis på en våg, citat; " då vägde jag typ 87 kilo och sen gick jag upp mer..." slut citat. Vad jag vägde vette tusan - kom inte ens upp på en våg. Det var efter denna vinter som kompis, jag och kompis tog det välgrundade beslutet att åka till var-vi-nu-skulle-åka och sälja de-snyggaste-t-shirts-vi-kunde-frambringa. Se här om du missat.

Hur som helst. Och för att göra en lååååååååång historia kortare, (återkommer med historien om hur säsongen avslutades) vi var fruktansvärt feta, fruktansvärt nedsupna och fruktansvärt rödhåriga eftersom vi hennade håret hela vintern... När kompis i maj återvände till sitt barndomshem och den inte alltför ödmjuke brodern öppnade dörren för att släppa in henne möttes hon av ett:

"Men fy faaaan vad du har blivit fet!!!"

Och det sammanfattar säsongen 94-95 på ett mycket kärnfullt sätt.

Kommentarer

Godot sa…
Så vitt jag vet har detta aldrig hänt. *Ctrl, alt, delete* ;)
AaaaaHHAHAHAHAHA!! Det var något med 94-95, själv skaffade jag mig en gigantisk raggartatuering (på den tiden hette det "en stilla hyllning till Kevin Costner för hans insats i dansar med vargar" samt jobbade mindre lagligt i new york, drack tequila och blev utslängd från min värdfamilj, but hey, vi landade ju med fötterna (el den mjuka buken) före right?
Magds sa…
Hahahaha! Vill se bild på tatueringen! :D Jo, nog har vi landat alltid, statsanställda byråkrater typ - hahaha!

Populära inlägg i den här bloggen

Boobs

När jag väntade Ellen var det första fysiska tecknen att mina bröst blev stora. Fruktansvärt stora om du frågar mig. Från en liten B-kupa till D och till och med DD. Fy, vad det var hemskt. Det var inte förrän magen blev större än brösten som den ångesten började släppa. Sedan kom nästa ångest; "Tänk om brösten inte försvinner när jag slutar amma!!!" De försvann. Nästan helt faktiskt. Blev A-kupa och ingen var gladare än jag. När jag väntade Morris blev brösten naturligtvis stora igen (uuuääk) men denna gången kunde jag hantera det bättre - mådde inte lika dåligt över dekolletaget. Men visst ploppade det upp lite ångesttankar; "Sist försvann brösten men nu är du fem år äldre, tänk om de inte försvinner!!? Tänk om du får dras med D och DD resten av ditt liv!!!?". De försvann. Jippiejej!!! A-kupa here I come!! Alltså jag kan inte på något vis förstå tjejer/kvinnor som opererar sina bröst. Eller jo, jag förstår dem som tar bort men att stoppa in?! What! Det är ju h

En kväll i stallet... (och ja, jag är lat - jag kopierar rakt av)

Magdalena Forsavall Hahahahaha!!!!!! Ibland blir det så fel men okej nu vet jag skillnaden på en sadel och ett träns. Jag vet också att nybörjare måste ha hjälm i stallet. Gunilla Holmberg hade ingen så hon fick åka hem. Hahahaha!!!! Gilla · · den 1 september kl. 23:22 Alexandra Johansson och Veronica Holmberg gillar detta. Eleonore Östling Vill jag veta vad ni har haft för er? den 1 september kl. 23:42 · Gilla Catharina Frostner hahahaha... värsta reglerna :) i klass med programmet flickorna på Klitteholm hahaha den 2 september kl. 06:52 · Gilla Magdalena Forsavall Jag och G har ridit och haft egna hästar sedan vi var typ 5 år. Nu tänkte vi börja rida i Ås. Jag hade fått plats i en grupp klockan 21.00 igår, G var med för att kolla in stället. Till saken hör att vi båda tvivlar på vår ridkunskap och alltid är oroliga över att hamna i för svåra grupper. Så vi sitter på läktaren och tittar på gruppen innan som galopperar i volter och hit och dit och av och an. G tycker synd om

Skelettåfett

Så mycket som jag tränar nu har jag knappast tränat i hela mitt liv. Uttalanden som; "jag bara MÅSTE ut och springa", "det är så himla SKÖNT efteråt" och "de första gångerna är jobbiga men sen blir man BEROENDE" har jag föraktfullt fnyst åt - yeah right, liksom. Jag har nu börjat förstå vad "folk" menar och samtidigt är jag "livrädd" att denna nya känsla/detta sug ska försvinna, att jag ska skada mig eller bli sjuk. Att föräldrafikat på skolan i morgon krockar med min planerade crossfit-träning känns inte alls bra. Tänk om jag tappar styrfart eftersom jag måste rucka på schemat?! *hilfe* Tänk om jag tappar lusten? *hilfe* Men nu tappade jag tråden, fast jag höll nog inte i den från början. Jag skulle ju skriva om skelettåfett. Skelettåfett är ett begrepp som min gode vän Mange Metall har lärt mig och är en beskrivning av smala/slanka/magra personer som inte tränar och därmed (enligt Mange) består av skelettåfett. När jag var tonårin