3. Depraverade jag och depraverad kompis gömmer oss för varandra - hetsäter kokosbollar, kexchoklad och plopp på jobbet - dricker alkohol på nätterna och går upp 20 pannor.
Hösten 1994 vägde min supersnygga smala kompis kanske 63 kilo (var det så? du behöver inte svara och avslöja dig...). Vad jag vägde vette fan men säg en tio kilo tyngre - åtminstone. Hur som haver. Vänta förresten, har jag sagt hur långa vi är? Jo, jag har det fast det var typ i april. Vi är långa. Kompis typ 1.75 och jag 1.81, bra å veta när man pratar vikt. Kan ni ju tänka er hur smal kompis var! (Är!) Hur som haver. Hösten 1994 var en ROLIG höst, oj, oj, oj så mycket tok och så mycket kul. Vi var ett stort kompisgäng som hängde i Åre och som väntade på att vintern skulle komma. För att fördriva tiden hittade vi på en massa "tyll", spelade volleyboll och festade med olika teman... En massa tok helt enkelt:
En massa tok helt enkelt... *harkel*
Men jag kommer från ämnet. Nåväl. Vi hade en galet rolig höst. Som synes...
Problemet var bara att vi (jag och kompis) inte riktigt förstod när det var dags att bromsa. Vi förstod inte alls. När vintern väl kom hade tåget redan gått för att använda en metafor, eller så. Vi fortsatte typ i samma stil fast majoriteten av gänget hade dragit i bromsen och jobbade och åkte skidor. Vi köpte och försökte göra 7 dagars vin - gick så där. Orkade liksom aldrig skaka ur kolsyran ordentligt och färgen var diskutabel - typ öl. Men vi drack ändå - mumma. Totalt dumma i huvudet blev vi - kanske lite aggressiva också men fulla, härlig effekt helt enkelt. Å drack vi inte hemgjort vin (vilken jäkla idé, att göra vin hemma så dumt alltså!) så drack vi vodka - grogg som vi blandade i "partydunken" som vi tog med oss på förfester och var vi nu befann oss varannan kväll denna långa, nedbrytande säsong.
Samtidigt försökte vi sköta vårt jobb i en grillkiosk i backen - det gick ändå ganska bra, jobbet alltså. Viktökningen gick också ganska bra eller jävligt bra för att vara exakt. Saken är ju den att en bakfylla varannan dag innebär en del ätande och en hel del småätande. Typ två 150 grams hamburgare, 25 mini kexchoklad, 20 små plopp och en 7-8 chokladbollar per dag. Lägg till det några burkar läsk och FETMAN är ett oundvikligt faktum. Att vi dessutom gömde oss för varandra och mulade in dessa "godsaker" i smyg är inte bara patetiskt - det är tragiskt.
I februari ställde sig kompis på en våg, citat; " då vägde jag typ 87 kilo och sen gick jag upp mer..." slut citat. Vad jag vägde vette tusan - kom inte ens upp på en våg. Det var efter denna vinter som kompis, jag och kompis tog det välgrundade beslutet att åka till var-vi-nu-skulle-åka och sälja de-snyggaste-t-shirts-vi-kunde-frambringa. Se här om du missat.
Hur som helst. Och för att göra en lååååååååång historia kortare, (återkommer med historien om hur säsongen avslutades) vi var fruktansvärt feta, fruktansvärt nedsupna och fruktansvärt rödhåriga eftersom vi hennade håret hela vintern... När kompis i maj återvände till sitt barndomshem och den inte alltför ödmjuke brodern öppnade dörren för att släppa in henne möttes hon av ett:
"Men fy faaaan vad du har blivit fet!!!"
Och det sammanfattar säsongen 94-95 på ett mycket kärnfullt sätt.
Kommentarer